Känslan av utanförskap ersattes när jag vågade möta min själ
Jag har varit hård mot mig själv, bannat mig själv, fallit ihop för att till slut ge upp, in i stadiet ”Jag orkar inte mer”. Nedstämd och utmattad. Kampen lades ner, jag orkade inte känna ensamhet, vilsenhet och meningslöshet längre. Det fick vara slut på det!
Bort med det tunga och fula.
Tankar och känslor styr ens liv, som ger respons i olika reaktioner. Om vi väljer att se det sprunget ur erfarenheter blir det inte fel på personen ifråga. Hur en väljer att reagera eller agera är upp till en själv. Är man medveten har man ett val. Möt det i tid innan relationen till sig själv och andra skadas. Känslan av utanförskap och därmed också min upplevda ensamhet, blev större när jag inte vågade möta mitt innersta känsloliv.
Känslan av utanförskap berättade, det är något viktigt som saknas, nämligen Mig själv.
Rädslan styrde istället för mitt sanna jag. De hindrade mig från att leva mitt liv utifrån mig själv. Förnekelser, försvarsmekanismer, försvann step by step. Jag såg rädslorna i vitögat och bemötte dem. Invanda mönster bröts, skapade nya och därmed ändrades mitt beteende. Jag började älska mig själv. Inte en dag för tidigt sa min dotter.
Fängelset runt hjärtat började rämna. Frid, inre lugn, var inte en hägring längre. Det varade inte hela tiden men det gav mig mod och möjlighet att vila i mig själv. Upptäckte något större: Kärleken, den villkorslösa. Jag insåg att jag varit rädd för att möta min egen själ. Det vackra inom mig, som visste och vet vad som krävs för att jag ska leva mitt bästa liv. Det var upp till mig att våga.
Idag väljer jag att möta mina känslor, det är inte farligt, endast biokemiska reaktioner. De är inte jag. Jag ser på dem med inre ögon, ställer frågan: Vad finns det för mig att lära här? Stannar i känslan tills det ebbar ut. Hinner reflektera, kom tanken eller känslan först? Den ena visa på nyare känslor – lättare att bli av med, det andra utsprungna ur gamla erfarenheter, i det förflutna.
Jag påstår att en känsla av utanförskap ersattes när jag vågade möta min själ. Jag började känna mig betydelsefull. Livet gick från ”on hold” till upplevelse av livet. Mer sant. Borta var lögnerna. Idag vågar jag sätta gränser. Upplever en tillhörighet och sammanhang. Vågar vara människa. Vågar välja nya vägar. Vågar sträcka ut en hand.
Susanna Lustig
Ambassadör, Hjärnkoll Blekinge
