Hanna Rajs har skrivit en av årets mest drabbande böcker

Hanna Rajs nya diktsamling är ett sådant försök. Och jag tror att just insikten om ordens otillräcklighet gör ”Samma, mamma” till stor poesi. Frenesin i Hanna Rajs poetiska språk, det är som den försöker betvinga sorgen, betvinga döden. Men det är dömt att misslyckas.

Det handlar om en mamma som dör för tidigt och den till omfånget tunna men till innehållet oändliga samlingen är ett försök av diktjaget, gravid med ett barn som aldrig får träffa sin mormor, att skriva sig ut ur den sorgen som döden har orsakat.

Men som det står i en av de avslutande dikterna: ”en dikt kan aldrig ersätta en mamma”. Och lite senare i samma svit: ”det viktiga jag ärvt av dig är ordlöst”.

Hanna Rajs har numera en position som en av de mest intressanta svenska poeterna. Debutsamlingen ”Armarna” (2018) nominerades till Borås Tidnings debutantpris. ”Under månen” (2020) och romanen ” Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn – Cristinaboken” (2022) är synnerligen formmedvetna och innehållsligt laddade verk. Den sistnämnda handlade även den om sorg, efter en vän som tog livet av sig.

Hanna Rajs författarskap rör sig kring de stora frågorna; kärlek och sorg framför allt, men också om att ha en judisk identitet. Allt finns i den nya samlingen, men det är sorgen som står i fokus. Den som hon vägrar låta försvinna:

solen kan skina

eller försvinna

men jag kommer aldrig låta någon

försöka klösa smärtan ur mig

Det finns en musikalitet i ”Samma, mamma” som fångar läsaren. Det är poesi som vinner på att läsas högt. Inte minst den avslutande sviten ”Sonettkrans” som är mästerlig i sin lekande lätta rimmade sonettform och drabbande i sin tunga sorg.

Jag är djupt imponerad av den här diktsamlingen. Hanna Rajs har en unik poetisk ton. ”Samma, mamma” är en av årets mest drabbande böcker.