Mats Jonsson skriver respektfullt om sameflickan som inte slutade växa
Stinas jojk
Författare: Mats Jonsson
Förlag: Alfabeta
Stina levde i mitten av 1800-talet och visades upp över hela Europa – men med egen agens och entreprenörskap. Mats Jonsson tar ofta avstamp i sitt eget liv, och den avlägsna släktingen Stina dök upp redan i ”När vi var samer” (2021). Här utvidgas hennes berättelse för yngre läsare. Från skogar och myrmarker till kungamöten och världsutställningar och tillbaka igen. Stina levde ett spännande liv. Hon var utsatt, men trygg i sin samiska identitet och med sin familj.
Bildspråket är livfullt, men figurerna blir ibland svåra att hålla isär, liksom den brutna tidslinjen, där nedslag i Stinas liv blandas med docenten från storstaden som år 1900 ska dokumentera urfolket. Att låta mycket ses genom storasyster Saras ögon är lyckat, och det är docenten, full av fördomar om lägre utvecklade människor, som kommer till korta.
”Hon skildras med respekt. Som en vanlig ovanlig människa.”
Först i år har Stina fått bli begravd i sin hembygd – hennes skelett ställdes ut på Karolinska institutet. Jonsson fångar det bisarra i hur hon visades upp och behandlades som ett föremål. Hon skildras med respekt. Som en vanlig ovanlig människa. Mot en fond av vuxenblivande, systerskap, rasism, förtryck, klassamhälle och Sveriges utveckling mot industriland.
Jag gillar också att det är en grafisk roman som är rejält tjock, i samma format som en ”riktig bok”. Förhoppningsvis känns det bra i handen även för en ovan läsare.
För dig som vill veta mer
Kristina Larsdotter är också aktuell i Åke Lundgrens biografi ”Sápmis jättinna – Sanningen om Långa lappflickan” och dokumentären ”Inblick – Storstinas hemkomst” på SVT Play.