Emma Jaenson: Anne Rambergs bedrift: ett politiserat rättsväsende
Att Ramberg har starka och högljudda åsikter hade dock inte varit ett problem om hon var en vanlig lekman. Det är hon inte. Hon har varit företrädare för Sveriges advokatsamfund i nästan 20 år. Samfundet hade under 2018 6 000 medlemmar och består av alla Sveriges advokater, eftersom enbart den som är ledamot av Sveriges advokatsamfund får kalla sig advokat. Dessa ska som bekant verka för ett oberoende rättsväsende.
Men Rambergs politiska utspel har varit många genom åren. I sitt sommartal berättar hon att det behövs ett visst mått av civil olydnad som ett slags ”säkerhetsventil” i ett demokratiskt samhälle. Och visst, så är det. Det är orimligt att blint följa lagar och regler om de exempelvis är direkt skadliga eller går emot det allmänna rättsmedvetandet. Problemet är bara exemplen som Ramberg tar upp. Första gången Ramberg slog fast att civil olydnad bör finnas i varje demokrati, var i samband med att en kvinna, för att förhindra utvisningen av en afghansk man, vägrade sätta sig ner på ett flygplan. Det är knappast ett rimligt ställningstagande. Civil olydnad tycks vara okej, när Rambergs personliga åsikter går i linje med olydnaden.
I ett blogginlägg målade Ramberg tidigare ut moderaten Hanif Bali som en företrädare för “brunråttor” (den 21 september 2016). Uttalandet är ett som hon står bakom än i dag. Hon har utöver det varit en högljudd förespråkare av det hon anser vara palestiniernas rättigheter och anklagat Israel för att bedriva apartheid-politik. Hon har förespråkat att Sverige ska skriva under FN:s kärnvapenkonvention. I ett blogginlägg för några år sedan påpekade hon även att “i en konflikt mellan ett högt asylmottagande och välfärden är jag av uppfattningen att humanismen måste gå före värnandet om den generella välfärden”. Detta menar hon “givetvis” var beklagligt för fattigpensionärer och andra efterställda grupper men att det “dessvärre” är en oönskad realitet.
Ramberg är en av de mest politiserade juridiska företrädarna i Sverige. Samtidigt anser hon att demokratin är allvarligt hotad – på grund av de människor som försöker påverka "oberoende domstolar" och "oberoende advokater". Hon påpekar i P1-intervjun att “det har visat sig förvånansvärt lätt att inskränka demokratins grundvalar och förvandla en demokratisk rättsstat till sin motsats.” Men det är något som skaver här. Ramberg upplevs nämligen inte alls som oberoende. Tvärtemot har hon relativt extrema åsikter som hon gärna torgför vitt och brett. Och hon får naturligtvis ha vilka åsikter hon vill på ett privat plan. Men att offentliggöra dem så oförblommerat, i egenskap av företrädare för Sveriges samlade – och oberoende – advokatkår, är inte rimligt.
Men nu ska slutligen Ramberg avgå den 26 augusti. Det är glädjande nyheter. Efterträdaren blir Mia Edwall Insulander, vars mor varit en öppen kritiker av Anne Ramberg (DN den 15 januari). Låt oss således hoppas att advokatkårens oberoende nu återupprättas. Som Ramberg själv påpekar är demokratin hotad när rättsstatens företrädare “förvandlar en demokratisk rättsstat till sin motsats.”
