Niklas Wiklund: Det finns inte förutsättningar för Sjöfartsverket att klara uppdraget
I en tidigare krönika i BLT den 10 november 2018 skrev jag om Sjöfartsverkets bristande förmåga att upprätthålla beredskap med räddningshelikoptrar enligt Sjöfartsverkets eget program, som enligt SHK inte kan tolkas på annat sätt än att beredskap ska hållas dygnet runt, året runt på fem baser.
Jag har tidigare belyst detta problem utifrån två aspekter. För det första, att människoliv står på spel när det inte finns tillgängliga räddningshelikoptrar. I synnerhet vid dåligt väder när sjöräddning från båtar inte är möjligt. För det andra, att det tidigare avtalet med Försvarsmakten inte har efterlevts när en eller flera baser stängs ner, vilket påverkar möjligheten att flyga över hav om räddningshelikopter saknas.
Så sent som i november förra året bemötte Sjöfartsverket kritiken med att ”tillföra fakta” som bland annat handlade om att hänvisa till historisk statistik, att baserna täcker upp för varandra, och att vi har en väldigt kostnadseffektiv sjöräddning. Även mot dessa områden riktar SHK nu kritik. Det har således funnits en tendens att inte vilja se de verkliga problemen.
Men alldeles nyligen ändrade man sin ståndpunkt. Några veckor innan haverikommissionens rapport publicerades, gick Sjöfartsverket själva ut och redovisade en rapport avseende förutsättningar för att kunna bistå vid skogsbrandsläckning. I rapporten framgår även att det skulle komma att krävas fler helikoptrar för att man ska kunna lösa det nuvarande uppdraget sjö-och flygräddning. I synnerhet för att kunna fullgöra avtalet med Försvarsmakten.
Haverikommissionens rapport är än mer rakt på sak. Man menar att det inte ens finns en teoretisk möjlighet att upprätthålla beredskap på fem baser dygnet runt. Då ställer sig vän av ordning frågan, varför har inte Sjöfartsverket kommit fram till den slutsatsen på egen hand långt tidigare? Om problemet har varit känt, varför har inte detta framförts till uppdragsgivaren regeringen?
Sjöfartsverket har haft helikopterverksamheten i egen regi de senaste sju åren, och det har länge varit uppenbart för en bredare allmänhet att det har funnits omfattande problem med att upprätthålla beredskapen. Det är inte alltid så angenämt att få ett kvitto på att tidigare observationer stämmer. I synnerhet inte i ett ärende där bristerna till syvende och sist kan komma att handla om människoliv. Men haverikommissionens rapport utgör tyvärr detta kvitto.
Det faktum att statens haverikommission på eget initiativ väljer att granska verksamheten säger en hel del om hur allvarligt man har sett på bristerna. När korten nu tack vare haverikommissionens rapport ligger på bordet är det hög tid att vidta åtgärder. Nu är det upp till våra politiker att ta sitt ansvar och tillföra resurser till Sjöfartsverket eller finna andra vägval för att Sverige ska få en sjö- och flygräddning som möter de faktiska behoven.
