Inte ska vi vara fattigare än danskar och finnar
Visserligen är den felaktig, men många har hört myten om den kokande grodan ändå. Lägger man en groda i kokande vatten hoppar den ut. Men om man lägger ner den i kallt vatten och sakta kokar upp den reagerar grodan aldrig på de små förändringarna och stannar kvar.
Berättelsen är felaktig. Grodan kommer hoppa i båda fallen. Men metaforen speglar ändå något verkligt. Små förändringar går oss ofta förbi, och när många små förändringar staplas ovanpå varandra kan de bli riktigt stora utan att vi tänker på det.
När jag växte upp på 90-talet åkte jag och familjen ofta över till Danmark. På den tiden var en svensk och en dansk krona ungefär lika mycket värda. Det speglade också att en svensk och en dansk tjänade ungefär lika mycket pengar.
Från äldre herrar kunde man få höra att det något decennium tidigare minsann var annorlunda. Då var Sverige den rikare parten. I Danmark var allt billigt, inte bara ölen. Det var, för att uttrycka sig milt, länge sedan.
I dag väller danskarna in över gränsen. För dem är Sverige ett enda stort Gekås, där allt är på extrapris, alltid. Positivt såklart, för handlare och hotellägare, men utvecklingen speglar något negativt. I decennier har Sveriges tillväxt sakta sackat efter. I OECD:s välståndsliga har vi tappat placeringar år efter år, och nu verkar det som att även Finland håller på att gå om oss. Det är inga stora förändringar år för år, men med tidens lopp har skillnaderna blivit enorma.
Hade Sverige i dag haft samma välstånd per person som Danmark hade vi varit mer än 1 000 miljarder kronor rikare. Hade vi dessutom behållit det försprång vi hade på 70-talet hade man fått lägga på 1 000 miljarder kronor till.
1 000 miljarder kronor.
Det är en så hög siffra att det nästan är omöjligt att försöka greppa vad den betyder. I den vårbudget som regeringen presenterade häromveckan bestod den stora satsningen av 6,5 miljarder kronor extra till kommuner och regioner. Det är närmast att betrakta som felräkningspengar i sammanhanget.
”Oavsett vad politikerna lovar på det område du är intresserad av kommer satsningarna att blekna jämfört med de resurser som vi hade haft om tillväxten varit högre.”
Du som läser detta ser säkert problem i samhället som du vill åtgärda. Öka kvaliteten i skolan? Förbättra kvaliteten på våra vägar och järnvägar? Oavsett vad politikerna lovar på det område du är intresserad av kommer satsningarna att blekna jämfört med de resurser som vi hade haft om tillväxten varit högre.
Vän av ordning undrar naturligtvis hur det kan komma sig att Sverige hamnat i denna belägenhet. Något enkelt svar finns tyvärr inte att ge, utan som så ofta är det en kombination av många olika faktorer. Skattetryck, eftersatt infrastruktur, en stelbent arbetsmarknad, med mera.
Men i grunden handlar det nog om att ingen har pratat om tillväxt på väldigt lång tid, och det man inte pratar om är det svårt att prioritera. I beslut efter beslut har små val gjorts, som sakta urgröpt vår konkurrenskraft och vårt välstånd. Sveriges största utmaning förtjänar därför en central plats i debatten.
För till sist betyder tillväxt nästan allt. Det är det som ger oss resurser att satsa
