Paniken griper omkring sig i regionen - var är ordföranden?
Regionfullmäktige höll sitt sista sammanträde inför sommaren under onsdagen. Budgeten avhandlades i två olika debatter. Dels en debatt om den så kallade tertialrapporten, alltså en delårsrapport om läget i regionen, vilken utkommer tre gånger om året. Dels hölls en separat budgetdebatt.
Stämningen var sur redan från början. Regionfullmäktige, tidigare landstingsfullmäktige, har varit med om svåra bataljer förr, men något i stämningen har skiftat. Det har blivit mer irritation, mer av rena personangrepp, och återkommande tjafs om ordningsfrågor. Det förekommer att SD-ledamöter ropar från sina platser utan att begära ordet för ordningsärende. Och att Socialdemokraterna har svårt att svälja sin relativt nya oppositionsroll är fullständigt glasklart. Förmodligen en nyttig erfarenhet, så som det alltid är, med maktbyte.
Teknikaliteter kring budgeten blev huvudnumret. En budget för ett år är en kvalificerad gissning, och den måste läggas i balans. Om målen inte uppfylls finns det återställningskrav som ska löpa under ett visst antal år. Man kan alltså inte lägga negativa budgetar. I det pressade läge som uppstått i Regionsverige har det i alla fall skett i exempelvis Region Skåne, och då har det hänvisats till ”synnerliga skäl”. Inflationen har gröpt ur de offentliga kassorna och ställt till kaos. Minusbudgeten i Region Skåne kommer nu att prövas av domstol. Man kan ju, som oppositionsråd Christina Mattisson (S), anse att en sådan budget vore ”ärligare” att lägga från majoritetens sida - men det skulle också strida mot lagen, vilket hon naturligtvis är fullt medveten om. Undrar hur kritiken då skulle sett ut från Mattisson? Det kan var och en räkna ut.
”En budget för ett år är en kvalificerad gissning, och den måste läggas i balans.”
Men med detta sagt: Situationen för Region Blekinge är oerhört svår. Många andra regioner har buffertar att ta av. Det har inte Region Blekinge, då regionen (och landstinget) under många år har misskötts. Till exempel är vården i Blekinge fortfarande dyrare per patient än i jämförbara län, till exempel Kalmar. Siffrorna kring detta anges i dokumentet Uppföljning Indikatorer, vilket fanns bilagt i handlingarna inför onsdagens möte. Anledningen är bland annat att den tyngs av att vi har två sjukhus i länet.
Nuvarande S-opposition menar att de vid sitt styre under 10-talet sjösatte att sjukhusen skulle jobba i två olika spår, med planerad vård i Karlshamn, och akut i Karlskrona. De menar att nuvarande styre har kastat de tankarna över ända och därmed lägger ytterligare börda på ekonomin.
Sanningen är nog snarare, att om det Socialdemokratiska landstingsstyret för tio eller femton år sedan haft det politiska modet att lägga ned ett sjukhus, hade regionens ekonomi mått betydligt bättre i dag. Men så skedde aldrig.
”Om Socialdemokraterna haft det politiska modet att lägga ned ett sjukhus, hade regionens ekonomi mått betydligt bättre i dag.”
I debatten om tertialrapporten var regionstyrelsens ordförande Robert Lindén (SD) i det närmaste osynlig. Tidigare om åren har landstingsstyrelsens ordförande alltid vinnlagt sig om att hålla en hög profil och driva debatten framför sig, budgetdebatt eller inte.
Lindén lämnade helt över till sin allianskollega och finansregionråd Sophia Ahlin (M) att ta alla hårda debattpuckar. På en ordförandepost som den i regionen duger det inte att att vara en skugga. Där måste man upp i talarstolen och greppa tyglarna, om inte hästen fullständigt ska braka i sken. Detta är ytterst oroande för regionens framtid.
