Erik Hultgren: Partierna strör konfetti, men bryr sig väljarna?
I valrörelsen 2014 bestämde sig en vän till mig för att åka till Karlskrona och kampanja. Som folkpartistisk politiker, som det hette då, tänkte han att det borde vara den bästa platsen för honom att locka röster.
Vid den tidpunkten var det ju endast Folkpartiet som ville rusta upp försvaret, medan de andra skar ner. Med hans egna ordval tänkte han leta upp ”gamla militärer som alltid röstat på Moderaterna” och förklara varför det var dags att byta parti. Det gick inget vidare. En av alla personer han stoppade svarade koncist med ”Ja ja, det där är bara en fas, snart är Moderaterna tillbaka igen”. Vilket ju inte var helt fel.
Jag tänker på den där historien när jag tittar på resultaten i de senaste valen vi haft i Sverige. I Europaparlamentsvalet som hölls i början av sommaren blev resultatet nästan identiskt med det för fem år sedan. Av Sveriges 21 mandat var det bara ett enda som bytte parti. I riksdagsvalet för två år sedan var det visserligen fler förändringar, men mest inom de olika blocken. Tidöpartierna tog enbart två mandat mer än fyra år tidigare.
Det räckte visserligen för regeringsskifte, men särskilt stor förändring var det inte. Svenskarna röstade bara på marginalen annorlunda än tidigare. Det är på många sätt märkligt att vi betraktar det som självklart att den förda politiken ändå blir helt annorlunda.
Zoomar man ut lite är onekligen det mest intressanta i svensk politik de senaste åren att väljarna är så stabila. Trots att partier byter såväl åsikter som partners med varandra, och att omvärlden vänts upp och ner med pandemier och krig, är rörelserna ganska små. Och i valtider saknas det inte heller nya utspel, förslag och annan konfetti som ska få väljarna på nya tankar. De flesta verkar ändå ganska obrydda.
Är det väljarna som av ointresse röstar som alltid? Eller är det tvärtom väljarna som insett något mer fundamentalt. För bortom alla utspel står de flesta partier på en rätt stabil bas som inte ändras, såväl ideologiskt som medlemsmässigt. Det pratas exempelvis mycket om Centerpartiets lyckade inbrytning bland väljarna i storstäderna, men när man träffar medlemmarna är det fortfarande många som kör traktor.
Trots allt som händer är värderingar, åsikter och ideologi fortfarande det bärande i politiken. Det bara verkar glömmas bort ganska ofta.
