Replik: Ni tror det är så lätt

I Sydkorea täcker den offentliga vården bara 50-80 procent av sjukvårdskostnaderna, täckningsgraden är beroende av behandlingstyp ( InterNations). På en webbsida från International Citizens Insurance kan jag läsa följande om japansk sjukvård: ”Det är vanligt att folk köper en kompletterande privat försäkring.” Detta ”hjälper till att betala för de 30 % av medicinska avgifter som det offentliga systemet inte täcker.”

I Läkartidningen av den 20 juni 2018 kan jag läsa om förlossningsläkaren Per Kempes berättelse om hur det är att jobba som läkare i Nya Zeeland: ”Den privata sektorn är stor och betalas ur patientens egen ficka eller via en sjukvårdsförsäkring. Det finns en stor andel av befolkningen som av socioekonomiska skäl inte har råd att gå till doktorn eller inte förstår hur man navigerar i sjukvårdssystemet. Den allmänna skattefinansierade sjukvården har inte resurser att göra allt som vår skattefinansierade vård i Sverige har. Det är gratis att gå till en akutmottagning, men att gå till distriktsläkaren är ganska dyrt.”

Schweiz har ett mycket komplext sjukvårdssystem. Arbetsgivaren drar av en summa på lönen, samt betalar själv minst lika mycket till en obligatorisk och lagstadgad sjukförsäkring. År 2016 uppgick denna årliga avgift till mellan 32 000 kronor och 67 000 kronor per vuxen och 5 600 kronor per barn (Timbro 4 aug 2019). Till detta kommer en självriskavgift på cirka 3 600 - 29 000 kronor (Wikipedia). Dessutom måste man betala 10 procent av kostnaden för alla tjänster såsom läkarbesök och receptförskrivning, men det finns ett tak på cirka 6 600/3 300 kronor för vuxna/barn (Timbro 2019).

Schweiz betalar 12,1 procent av BNP för sjukvård, Sverige 10,9 procent (OECD 2019). Egenavgifter finansierar ca 14 procent av den svenska sjukvården och cirka 28 procent av den schweiziska (Ratio nr 4 2022, OECD 2021). De fem länder som här har nämnts återfinns på nästan alla listor som publicerar de cirka 25 bästa sjukvårdsländerna. Placeringarna länderna emellan kan emellertid variera ganska kraftigt, eftersom sådan listor till syvende och sist baseras på värderingar, om än inte helt och hållet.

Kanada och Island har till nästan 100 procent statlig, skattefinansierad sjukvård. Båda rankas ofta mycket högt av olika så kallade värderingsinstitut. Nederländerna har till 100 procent privat, icke-vinstdrivande sjukvård. Den betalas genom obligatoriska avgifter (att ta ut vinst är förbjudet) och den nederländska sjukvården rankas även den mycket högt.

Jag vill med dessa siffror bara påminna om att allt inte är så enkelt som det ibland låter på ledarsidor och hos de flesta politiker. Vi har fått en generation journalister och makthavare som bara tänker ett enda steg för att sedan dra en tvärsäker slutsats. När någon föreslår en av de två mest aktuella och populära politiska åtgärderna, såsom att sänka skatterna och att kasta ut så många invandrare som möjligt, då ser jag Tage Erlander framför mig när han tog ett djupt andetag och sedan andades ut samtidigt som han sa: Ni tror det är så lätt!

Lars-Göran Hedén