Den plikten borde även fredsrörelsen kunna uthärda
Talet som Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) höll på Rikskonferensen för Folk och Försvar har blivit citerat på både längden och tvären. Han varnade i raka ordalag för att det kan bli krig även i Sverige. Det var en kort mening i ett längre tal, men den har stulit all uppmärksamhet. Fredsrörelsen har gått i spinn. Till och med Blekinges försvarsdirektör Peter Ryman ställde sig frågande till vad regeringen egentligen menade. Men Bohlins egentliga budskap gled under radarn i debatten. Nämligen, frågan om vilket ansvar myndigheter och privatpersoner har tagit för att förbereda sig för ofredstider.
I den frågan finns det mycket att diskutera.
Allt sedan Covid-19 har myndigheterna brottats med behov och omfallsplaneringar av ett slag långt utanför egentliga förmågor och resurser. Förvirring utbröt bland kommuner och regioner när det konstaterades att den mest basala skyddsutrustning inte fanns på plats. Detta reste obehagliga frågor om förmågan och möjligheterna att planera framåt.
När pandemin var över inledde Ryssland sitt illegala anfall på Ukraina. Då kom nästa omgång frågor, den här gången från medborgarna: Var finns mitt skyddsrum? Varför får jag inte ta mitt husdjur med dit? Hur hittar jag information om läget? Därefter kom elkrisen. Då ställdes kommunerna inför det faktum att planerade elavbrott kunde inträffa mitt i smällkalla vintern. Hur hantera omsorg, skola, matlagning under sådana omständigheter?
Sveriges små, landsbygdsnära kommuner är dagligdags dränkta i arbete med vardagliga uppgifter kring skola, omsorg, socialtjänst och alla andra uppdrag som ska tillgodoses. Den personal som finns i dag i har svårt att hinna med. Viktiga och omfattande områden, till exempel säkerhetsansvar, läggs på ett fåtal eller till och med enstaka personer. Organisationerna är sårbara.
Under 2022 fattades beslut om en ny civilförsvarsorganisation, med sex olika så kallade civilområden. Planeringen utgår från att varje myndighet i ofredstider ansvarar för samma sak som i fredstid. För kommunernas räkning innebär detta: vatten, livsmedel, värme och el. Men ett civilförsvar byggs inte bara på fastslagna dokument. Det bygger på praktiska kunskaper: att varje person eller åtminstone enhet, i systemet väl vet sin plats och vad som ska göras om något händer. Här finns det bara en sak som gäller: övning och konkreta åtgärder för att kunna fullfölja dessa grundläggande uppgifter.
Det var allt detta Bohlin lyfte fram i sitt tal. Han har helt rätt. Behoven därute är enorma, i kommuner så väl som regioner för att möta det nya läget. Det finns dessutom ett massivt informationsbehov bland allmänheten, om allt från vilka källor man hämtar krisinformation ifrån, till hur man tar hand om sig själv och sina närmaste, till vad civilförsvarsplikten egentligen innebär. Här har länsstyrelserna ett synnerligen viktigt uppdrag att utföra som krissamordnare. Det borde väl Peter Ryman veta?
”Här har länsstyrelserna ett synnerligen viktigt uppdrag att utföra som krissamordnare. Det borde väl Peter Ryman veta?”
Hur många svenskar vet exempelvis, att om det blir ofred ska var och en infinna sig på sin arbetsplats, precis som vanligt, om inget annat föreligger?
Bohlins tal handlade inte om krig. Det handlade om att mana på myndigheter, arbetstagare och privatpersoner att göra klart för sig själva och andra hur vi kan klara en situation bortom det som vi i dag kallar normalt. Civilförsvarsplikt finns för varje medborgare från det året man fyller 16. Den handlar om att varje person måste hjälpa till för det allmännas bästa, om något skulle hända.
Den plikten borde till och med fredsrörelsen kunna uthärda.
