Sylvia Asklöf Fortell: Det är i EU-parlamentet politiken händer
Har du någon gång sett en partiledardebatt i riksdagen? Jag har sett ganska många vid det här laget. Ibland kan någon politiker höja rösten, vara lite vass i tonen. Men ofta kör den i samma spår, inte sällan inför en nästan tom plenisal. Hur kul är det?
Kanske ser du också framför dig ett öde, tekniskt EU-parlament?
Glöm det.
Här går debatten i rekordfart. Två minuter per person. Heta känslor, och ofta starkt patos för frågorna. Kraftfullt och energiskt. De gånger jag har varit i EU-parlamentet har alltid någon speciell fråga varit i fokus på ett sätt, som fått mig att undra varför det inte uppmärksammas i Sverige? Det är allt för sällan debatterna i parlamentet når den svenska allmänheten. Det är väldigt synd. För där finns ett betydligt bredare spektrum av åsikter än Sverige kan uppbåda, från yttersta vänstern till yttersta högern. Och den kan få den svenska riksdagen att framstå som ett mausoleum. Ursäkta att jag är lite vanvördig.
Svenska medier har länge varit erkänt dåliga på att bevaka allt som händer i EU-parlamentet, med resultatet, så klart, att svenska medborgare känner sig något främmande för hela institutionen. Eftersom debatterna i parlamentet sällan når den svenska allmänheten, så är även debatten om EU:s framtid också starkare i andra länder.
EU-valet innehåller många dimensioner, vilket kan göra det svårt. Men jag skulle råda dig som är osäker, att rösta så som du skulle ha gjort i ett riksdagsval. I vilket fall som helst är det viktigaste att rösta. Om man inte röstar riskerar man att lämna sin röst åt någon som man absolut inte vill ska få den.
Extremisterna i EU-parlamentet är en utmaning. Det finns farhågor att de är på väg att ta en betydligt större plats i parlamentet än de nu har. Så har visserligen debatten låtit förr. Men de är en splittrande kraft, och nu inte sällan med sympatier för despoten i Kreml. Inte minst därför bör du delta i valet, för att förhindra att dessa krafter tar för sig ännu mer.
Hur som helst: Debatterna i EU-parlamentet handlar inte om gurkor, snus, eller euron. Det handlar om framtidsfrågor som migration, energi, säkerhet, miljö. De som arbetar i parlamentet är politiker av kött och blod. Ibland vettiga, ibland mindre vettiga. Men här finns ett driv som jag ibland önskar, att vi hade sett mer av i svensk politik.
