Vård för dem som kan stå på sig
Läkartidningen rapporterade i förra veckan om undersökningen ”Vården ur befolkningens perspektiv” – en internationell studie där Sverige och nio andra så kallade OECD-länder (tidigare kallade i-länder) kartlagts. Länderna som ingår i studien är länder som Sverige normalt sett borde kunna jämföra sig med: Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien och USA, för att nämna några.
2 300 slumpvis utvalda personer har svarat på frågor som: Känner personalen till min sjukdomshistoria, blir jag tagen på allvar, har jag en egen läkare, och så vidare. Sverige ligger i många fall under snitt, eller rent av allra sist. Här ett axplock av resultatet:
* 48 procent av de svarande i Sverige (sist) mot 93 procent i Nederländerna (först) uppgav att vårdpersonalen kände till deras sjukdomshistoria.
* 32 procent i Sverige (väldigt sist) angav att de har en egen läkare. 97 procent i Nederländerna (först) har det. Det land som ligger näst sist här är USA, på 75 procent!
* På frågan om ens sjukdomsbesvär alltid tas på allvar är siffran i Sverige 62 procent (återigen sist) medan samma siffra i Nederländerna är 84 procent (återigen först).
Även i andra kategorier är Sveriges resultat mediokra eller dåliga. Att vi inte har någon egen läkare som vi är trygga med, som kan vår sjukdomshistoria och följer vårt fall, träder fram som den enskilt största problematiken i svensk vård – en fråga även intimt sammankopplad med den kring hyrpersonal. Husläkarsystemet var tänkt att skapa en sådan kontakt – men det har aldrig fungerat. Man kan inte annat än att skämmas över resultatet i den här undersökningen.
Denna problematik griper även in i nästa rapport som kom i förra veckan, nämligen Socialstyrelsens lägesrapport inom funktionshindersområdet. Där rapporterades att ”kvinnor med intellektuell eller annan funktionsnedsättning löper fem till sex gånger högre risk att dö i bröstcancer jämfört med den övriga befolkningen”. Intellektuellt funktionsnedsatta får också sämre diabetesvård. Insatserna riktade till denna grupp minskar.
Socialstyrelsens lägesrapport är fullständigt skrämmande, speciellt i ljuset av den internationella rapporten citerad ovan. Vården för intellektuellt funktionsnedsatta är som ett lackmuspapper – hur blir det om man kanske har svårare att prata för sig?
Regionernas vårdsystem har nått vägs ände. Se till att varje medborgare får en personlig vårdkontakt som tar ansvar för den enskilda patienten. Nederländerna klarar det. Vad gör de som Sverige kan ta lärdom av och rent praktiskt införa? Till och med USA klarar mestadels av att leverera en personlig läkare!
Det har länge funnits en uttalad mening bland patienter i Sverige att man måste tjata och stå på sig för att få den vård man behöver. De här undersökningarna bevisar svart på vitt att det faktiskt är precis på det viset. Den med förmåga och ork får vård i högre utsträckning.
Den 1 juni 2023 tillsattes en utredning om att delvis eller helt förstatliga vårdsystemet. Utredningen har fyra år på sig. Men detta borde varit gjort för tio år sedan. Nu får Sverige skämmas i stället!
