Putin bluffar om kärnvapen
I ett uttalande den 25 september 2024 tillkännagav Rysslands president Vladimir Putin vad som verkar vara en betydande förändring av Rysslands militära doktrin. Han meddelade att den snart ändrade doktrinen ”föreslår att aggression mot Ryssland av en icke-kärnvapenstat”, om den utförs ”med deltagande eller stöd av en kärnvapenmakt”, ska betraktas som ”en gemensam attack mot Ryssland”. Putins budskap till beslutsfattare och väljare i väst är enkelt: om ni hjälper Ukraina militärt kan vi attackera er också.
Den ryske presidenten fortsatte med att förklara att den nya doktrinen ”tydligt kommer att fastställa villkoren för Rysslands övergång till användning av kärnvapen”. Putin varnade dystert: ”Vi kommer att överväga en sådan möjlighet så snart vi får tillförlitlig information om att användning av luft- eller rymdattackvapen korsat vår statsgräns. Jag menar strategiska och taktiska flygplan, kryssningsmissiler, drönare, hypersoniska och andra flygplan.” Presidenten klargjorde att de kommande förändringarna innebär att Moskva ”förbehåller sig rätten att använda kärnvapen i händelse av aggression mot Ryssland och Belarus”.
Det nya med Putins hot jämfört med hans tidigare är inte så mycket dess uppriktighet som det faktum att det rör sig om ett kommande officiellt ryskt dokument.
Trots detta ändrar Putins senaste tillkännagivanden inte den ryska ståndpunkten i princip. De aviserade förändringarna av den ryska militärdoktrinen är, liksom de många tidigare offentliga hoten med kärnvapen, en psykologisk operation från Kremls sida.
Liksom flera gånger tidigare vill Moskva avskräcka utländska Ukraina-anhängare från att fortsätta och utöka sitt stöd. Den nu föreslagna förändringen av militärdoktrinen är ytterligare ett försök att begränsa västvärldens stöd till Ukraina. Putins uttalande bör ses i sitt sammanhang. Officiella ryska dokument - oavsett om det är lagar, doktriner, fördrag eller andra regeringstexter - har liten betydelse i ett land utan rättsstat och med en genomgripande statlig despotism. Liksom i inrikesfrågor fattar Kreml beslut baserat på politiska preferenser snarare än på rättsakter, som när som helst kan anpassas eller ändras på ad hoc-basis.
Putins nya uttalanden och andra hot från honom och hans omgivning är kopplade till aktuella strategiska debatter i väst. En kritisk diskussion handlar om huruvida Ukraina ska utrustas med fler och bättre missiler, inklusive den mycket effektiva men numera ökända tyska kryssningsmissilen ”Taurus”. En annan debatt gäller frågan om Ukraina ska få tillstånd att placera ut västerländska långdistansvapen i Ryssland. Särskilt den sistnämnda frågan, det vill säga utplacering av västerländska missiler på ryskt territorium, verkar oroa Kreml.
”Putins nya uttalanden och andra hot från honom och hans omgivning är kopplade till aktuella strategiska debatter i väst.”
Dessa frågor måste dock ses i sitt nuvarande historiska sammanhang: Ukraina har nu attackerat ryska militära mål i de ockuperade ukrainska områdena Krim, Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson i mer än två år - bland annat med hjälp av västerländska vapen. Efter Rysslands olagliga men officiella annekteringar 2014 och 2022 är dessa fem regioner reguljärt ryskt territorium enligt Rysslands ändrade konstitution - och inte bara ”folkrepubliker”. Den existerande ryska militärdoktrinen tillåter redan Moskva att använda kärnvapen som svar på utländska attacker som endast utförs med konventionella vapen.
Trots detta har inga kärnvapen använts - varken i Ukraina eller någon annanstans. Detta beror på att muntliga eller skriftliga tillkännagivanden från Ryssland om att använda kärnvapen inte är en förhandsvisning av faktiska handlingar. De är en del av en hänsynslös psykologisk krigföring för att underminera Ukrainas självförsvar. Putins tillkännagivande nyligen om förändringar i den ryska militärdoktrinen är en del av detta stora internationella PR-spel.
Ett ryskt beslut att använda kärnvapen skulle styras mindre av officiella dokument än av maktpolitik. Om Kreml tror att användandet av massförstörelsevapen kommer att stärka dess makt, så kommer man att göra det.
Detta innebär för det första att en upptrappning från Rysslands sida mot en Natostat är osannolik så länge Moskva tror på uppriktigheten i alliansens ömsesidiga försvarslöfte. För det andra innebär det att västliga och andra stater som är intresserade av att förhindra att Ryssland använder massförstörelsevapen i Ukraina bör se till att Kreml inte tror att de kan komma undan med det. Alla regeringar i världen som är intresserade av att förhindra en kärnvapeneskalation i Östeuropa bör därför inta en offentlig ståndpunkt.
”Västliga och andra stater som är intresserade av att förhindra att Ryssland använder massförstörelsevapen i Ukraina bör se till att Kreml inte tror att de kan komma undan med det.”
De måste göra det klart för Kreml att en ytterligare upptrappning av Moskvas redan folkmordsliknande attack på den ukrainska nationen kommer att få allvarliga konsekvenser för Ryssland och dess ledning. Putin hotar än en gång mänskligheten med att Moskva kommer att ta till kärnvapen om något land gör motstånd mot Rysslands konventionella expansions- och förintelsekrig. Alla vuxna som inte håller med om en sådan logik och som vill förhindra att ett sådant scenario förverkligas bör klart och tydligt säga till Kreml: ”Nej!”
Andreas Umland
Dr Andreas Umland är analytiker vid Centrum för Östeuropastudier (SCEEUS ) vid Utrikespolitiska institutet ( UI).
