Urbant att söka naturupplevelse
– Friluftsliv i termer av att ge sig ut i naturen för att få motion är en urban företeelse, säger Ebba Lisberg Jensen, humanekolog vid Malmö högskola.
Att ens tala om naturen som ett begrepp är ett tecken på distans till naturen, påpekar hon.
Tillsammans med forskarkollegan Pernilla Ouis kartlägger hon sedan två år friluftsvanorna hos de fem största invandrargrupperna i Malmö: Danskar, polacker, ex-jugoslaver, irakier och somalier.
Forskarna går ut i Malmös tätortsnära naturområden och frågar folk vad de gör där. Projektet är inte avslutat, men slutresultatet är ganska klart:
– Det centrala är inte vilket land man kommer ifrån, utan om man har ett urbant förhållningssätt eller inte, säger Ebba Lisberg Jensen.
Det klassiskt skandinaviska förhållningssättet till friluftsliv är enligt de båda forskarna abstrakt: Man är ute efter en naturupplevelse och vill bort från stan, det ska vara nyttigt och därför gärna lite ansträngande. Det är viktigt att inte vara så många på samma plats. Vandring, paddling och fågelskådning är typexempel på sådana friluftsaktiviteter.
Det traditionella förhållningssättet är mer konkret. Man går ut i naturen för att bara vara tillsammans, till exempel ha en picknick, eller i syfte att få med sig något hem, som blommor, örter eller bär.
Forskningsprojektet har blivit ifrågasatt på grund av ambitionen att kartlägga människor utifrån etnisk tillhörighet.
Ebba Lisberg Jensen tycker att sådan kritik är typiskt svensk: Man vill ha ett mångkulturellt samhälle, men det är konfliktfyllt att handskas med skillnaderna.
– Vi vill se mångfalden, men vi är inte ute efter att befästa något, kommenterar hon.
Det som ligger i botten är ett intresse från samhällets sida av att så många som möjligt ska ägna sig åt friluftsliv. Det är inte fullt ut vetenskapligt bevisat, men anses som en vedertagen sanning att friluftsliv är bra för hälsan. Då måste man ta reda på vad folk vill göra och hur friluftslivet kan underlättas, argumenterar Ebba Lisberg Jensen.
Sex av tio tillfrågade svenskar hade besökt naturområden inom tio mil från bostaden det senaste året, visade en enkät bland 4 700 personer 2008.
Majoriteten hade besökt landdominerade naturområden och 28 procent vattendominerade landområden som sjöar, hav eller skärgård.
De tre viktigaste motiven för naturvistelsen var att utöva fysisk aktivitet, att uppleva avkoppling och att vara nära naturen.
Familjesituationen respektive brist på tid är de vanligaste hindren för att komma ut mer.
Fyra av tio säger att möjligheter till friluftsliv helt eller delvis påverkat deras val av boende.
90 procent har tillgång till regnkläder, medan hälften förfogar över skidor. Samtidigt har 47 procent tillgång till tält och 46 procent tillgång till vandrarkängor.
Källa: Friluftsliv i förändring, rapport 2 och 3 (TT)
