På något övermänskligt sätt lyckas ni ta hand om alla små kottar
Det händer att vi förskoleföräldrar stressat lämnar av vårt barn iklädd nattens använda pyjamas, med en Paw Patrol-strumpa på ena foten eller med kläder som används för femte dagen i rad, specialdesignade med små söta fläckar av frukostmjölk, sylt eller något annat ätbart på.
Barnets byxor har med säkerhet vid något tillfälle eller två suttit bak och fram, så att de två snörena som egentligen ska vara där fram, istället dinglat fint där bak som två små svansar.
Barnet har hemma under morgonen tydligt visat med höga skrik, krokodiltårar och vevande armar och ben att det inte är läge för diskussion eller samarbete med en vuxen. Man har lärt sig att välja sina strider så att säga. Man lägger sig platt. Orkar inte. Har inte tålamod. Hinner inte. Målet är bara att komma i väg till förskolan, kanske i tid denna gång. Känslan av att känna mig otillräcklig, förtvivlad och skamsen i sitt föräldraskap gör sig tydligt påmind… igen.
När vi sedan äntligen landar hos er på Idet, sena som vanligt och med hjärtat i halsgropen, så händer något magiskt. VIPS, så känns allt plötsligt bra igen. De där negativa känslorna och tankarna om föräldrarrollen rinner av direkt.
Vi känner oss tillräckliga igen. Tack.
Med öppna armar och en varm och trygg famn, så välkomnar ni även denna dag den viktigaste personen i vårt liv. Vårt barn. Detta trots frukostflingor och sylt på tröjan och en påfrestande arbetsmiljö med många barn att finnas där för.
Ni har inte mer än två armar och en famn var, men på något övermänskligt sätt lyckas ni ändå kärleksfullt ta hand om alla små kottar trots olika personligheter, viljor och behov.
Vi vill höja er Emma, Tina, Zara och Maria upp till skyarna och säga att ni gör ett fantastiskt jobb! Tack! Avslutningsvis vill vi skicka med några tankar till andra föräldrar med barn på förskolan Kanehall.
1. Det är välutbildad personal med många års erfarenhet som arbetar där.
Om personalen anser att vårt barn inte är tillräckligt piggt eller friskt för att vara kvar på förskolan resten av dagen, så får vi lita på att det är en korrekt bedömning. Personalen är trots allt experter på våra barn i förskolemiljön, trots att vi är experter på våra barn hemma.
2. Pedagogernas viktigaste uppgift är att se till våra barns bästa.
Om de vid något enstaka tillfälle väljer att ringa för att be oss hämta hem vårt barn några timmar tidigare än planerat, så vet vi att det är ett beslut tagit med omsorg om vårt barn. Vilket vi bör ta emot med tacksamhet. För inget annat i världen är viktigare än vårt barn. Inte ens jobbet (!!!)
3. En tanke är att om vi vårdnadshavare framöver har åsikter, frågor eller funderingar om hur personalen sköter sitt jobb, så är nog det mest effektiva sättet att kommunicera direkt med personalen.
Om det däremot skulle känns olustigt, så kan vi alltid kontakta Camilla Skenberg, förskolechef. Hon har möjlighet att besvara våra frågor samt möjlighet att prata med personalen och att påverka verksamheten. Tips, tips!
Åter igen, tack våra superhjältar Tina, Maria, Emma, och Zara för det fantastiska jobb ni gör på Idet.
Många kramar från nöjda föräldrar med barn på avdelningen
