Köttbullar, pondus och batonger

En av Karlshamns mest legendariska poliser måste ha varit Bernt Svensson, mer känd som Köttbulla-Svensson. Han levde i Karlshamn åren 1869-1933 och tjänstgjorde som polis i staden under 25 år. Bernt Svensson var 35 år gammal när han blev polis.

Vad han gjorde dess förinnan är föga känt. Vi vet dock att han i perioder arbetade i Skultuna i Västmanland och att han kan ha arbetat som sjöman innan han anträdde banan som polisman.

Alltid i rampljuset

Många lite udda personer kan hålla sig lite i skymundan. Men som patrullerande polis var Köttbulla-Svensson en offentlig person som alltid befann sig i rampljuset.

För många kan den tiden framstå som lätt nostalgisk med patrullerande poliser i vita byxor i sommaruniformen och batongen delvis i dold ena ärmen för att ej provocera. Han levde tillsammans med sin hustru Tilda på flera adresser i Karlshamn: Rådhusgatan, Kungsgatan, Drottninggatan och slutligen i Bengts Hoka i Asarum.

Storfotad med pondus

Köttbulla-Svensson var lika nitisk som storvuxen. Han lär ha haft storlek 52 i skor och han utstrålade en väldig pondus och var sällan bortkommen, snarare rätt originell och med glimten i ögat.

Sitt öknamn lär han ha fått för sitt utseendes skull enligt en källa.

En annan berättelse gör gällande att namnet tillkom efter följande händelse: Vid ett tillfälle då Bernt Svensson patrullerade utanför sin bostad på Drottninggatan i Karlshamn stack hans hustru ut huvudet genom fönstret och undrade vad han ville ha till middag. "Sådant ska du inte fråga om när jag är i tjänst. Men laga du köttbullar, för det är lättätet", svarade han. Historierna låter ana att han var omtalad redan då det begav sig.

Drabbad av elefantsjuka

Men det finns en tragisk förklaring till hans utseende. Köttbulla-Svensson drabbades troligen av den tropiska infektionssjukdomen Elefantiasis vilket innebär en förtjockning av huden och underliggande vävnad. På svenska kallas den för elefantsjuka.

Om det nu var elefantsjukan han drabbades av måste han ha varit långt utanför landets gränser.

Därför finns det skäl att anta att han arbetade som sjöman under en period.

Under förbudsperioden, då inget brännvin fick serveras, berättas det att Köttbulla-Svensson bittert kalla vinterkvällar patrullerade stadens gator. Emellanåt slank han in på något kafé för att kontrollera att ingen sprit serverades. Med sammanbiten blick ska han ha gått mellan borden och "provdruckit" kaffe i mängder. Givetvis var kaffet spetsat med generösa mängder alkohol. Men Köttbulla-Svensson nickade åt de församlade gästerna och personalen med en barsk min att allt var i sin ordning innan han gav sig iväg. Kanske med stegen ställda mot nästa kafé.

Anmälde sin hustru

Det berättas också att han knappt gjorde några ingripanden under alla sina tjänsteår. Ett av de få lär ha varit då han anmälde sin egen hustru - för felparkering av cykeln.

Många av berättelserna bär legendarisk prägel och känns igen från andra håll. När han omhändertog en redlös bonde på Christopher Schrödersgatan förde han denne raskt i nypan ned till Ågatan som var betydligt lättare att stava till då det var dags att skriva rapport.

I Stockholm berättas samma historia men då är det en polis som för en buse från Wollmar Yxkullsgatan till den närliggande Hornsgatan.

Vid ett tillfälle uppmanade Köttbulla-Svensson Petter att hålla sig på trottoaren och fick till svar av den överförfriskade Petter att han just denna afton inte var någon lindansare.

Vid ett annat tillfälle hade Köttbulla-Svensson gripit en bråkstake från en by intill Karlshamn. Den anhållne som hela tiden försökte slingra sig fri tappade plötsligt sin mössa. Han bad Bernt Svensson att få plocka upp sin mössa. "Nej", svarade Köttbulla-Svensson prompt. "Då smiter du bara. Men stå kvar här så går jag efter den", sade han och plockade upp mössan. Under tiden passade den anhållne på att smita.

Anekdot från en eldsvåda

Det berättas att en massa nyfikna människor samlades runt en eldsvåda som just hade brutit ut i en fastighet. Också poliskonstapel Svensson anlände till platsen. Han trängde sig fram genom massan och yttrade: "Statt inte här och hindra eldsvådan."

Många Köttbullehistorier berättas med grov Karlshamns-accent som inte alla nu levande i staden riktigt skulle förstå. "Vänten å ste pau i som ska ste pau; tess de som ska ste å har steet å elles kommen i vasken å eller pau!" Eller utan klassisk Karlshamnsdialekt: "Vänta och stig på ni som ska stiga på så att de som ska kliva av får kliva av."

Avled av okänd sjukdom

Han avled den 31:a oktober 1933 av hjärtinflammation, diabetes samt en åkomma som inte går att tyda på pastorsexpeditionen i Asarum eftersom handstilen var alltför svårläst.

Kultfigurer skiljer sig åt

Varje kultur verkar ha sina egna figurer kring vilka myter och roliga historier vävs.

Bellman är välkänd i Sverige, Eulenspiegel som levde redan under 1300-talet i Tyskland är något av en motsvarighet.

Också den arabiske Nasruddin, som var samtida med Eulenspiegel, verkar ha fyllt motsvarande funktion.

I den grovkorniga folkhumorn har såväl fiktiva som verkliga personer förkroppsligat våra fantasier och vårt behov av skälmar och narrar.

Varför inte uppdra åt kommunarkivet att sammanställa alla fakta och bilder och publicera dem?

Och att sätta upp skyltar som berättar kort om honom utanför hans adresser i Karlshamn?