Ellroys stora bok om kärlek
Boken är full av korrupta poliser, politiska konspirationer, våld, knark och rasism. Machoingredienser typiska för James Ellroy. Men själv framhärdar han:
Fem veckor i Europa med tolv intervjuer om dagen. När James Ellroy kommer till Sverige är han i slutspurten av en minst sagt ambitiös pr-turné, och han räknar ner. Om åtta dagar och 72 intervjuer får han äntligen åka hem till Los Angeles igen. Men han är i alla fall inte jetlaggad.
I stället rivstartar ännu en heldag med intervjuer, Ellroy är proffs. Han tar emot i sin hotellsvit, skämtar, häller upp kaffe, talar högt och välartikulerat och svarar, om än kortfattat, på alla frågor han får. Att bli intervjuad tycker han är okej, värre är det att bli fotograferad. När fotografen efteråt vill ta en porträttbild, som vi inledningsvis bestämt, säger han nej, "Jag har just infört nya regler, bara bilder under intervjun".
Helst vill han tala om sina kvinnor, nästa år kommer en självbiografi på temat kvinnorna i hans liv.
Men den här gången handlar det inte om Ellroys kvinnor, utan om hans gigantiska romanbygge om åren 1958 till 1972, åren då USA brukar sägas förlora sin oskuld. "Underworld USA" kallar han sin 2 000 sidor långa trilogi, ett myller av konspirationsteorier, våld, rasism, droger och politik.
Första boken, "En amerikansk myt", slutar med mordet på John F Kennedy. Andra boken, "Sextusen kalla", går vidare med morden på Robert Kennedy och Martin Luther King. Trilogin avslutas med "Oroligt blod" som nu kommer på svenska, en tegelsten som tar vid efter mordet på Martin Luther King och slutar med FBI-chefen J Edgar Hoovers död och Watergate.
Gränsen mellan verklighet och fiktion har suddats ut och som läsare är det omöjligt att inte undra vad som är sant? Om bara en bråkdel stämmer är det illa ställt med USA.
"Oroligt blod" berättas genom tre typiska Ellroy-karaktärer - en kemikunnig före detta polis och lönnmördare med eget knarklabb, en FBI-agent med dubbla lojaliteter och en halvdan privatdetektiv. Den siste är Ellroys alter ego, den som i slutändan håller samman historien.
Det är en utmaning att ta sig in i hans hårdkokta berättande där en strid ström av dialoger växlas med fiktiva dokument, utskrifter av telefonsamtal och dagboksanteckningar. Hans korthuggna språk känns igen i "Oroligt blod", men halvvägs in i den blir språk och struktur lite friare.
James Ellroys bild av -68 är en annan än den vi är vana vid. Det är högerkonspirationer och Ku Klux Klan snarare än flower power. Han förklarar det med att han aldrig var hippie i fredsrörelsen; "I was a fuck-you right-winger".
Han må framställa sig som högerspöke, men lägger man samman pusselbitarna blir bilden mer nyanserad än så. "Oroligt blod" är en obarmhärtig beskrivning av ett reaktionärt och korrupt USA - och det är de två radikala vänsterkvinnorna Joan och Karen som står för ett alternativ, som får de skuldtyngda männen att vilja något annat med sina liv.
Hur kommer det sig att alla till vänster i boken är kvinnor?
Tack så mycket, jag hoppas du får en trevlig vistelse i Stockholm.
