Galeasen nystartar med polskt bett

Nyputsat hus, nyskriven polsk pjäs och ny entré. Men när Galeasen nystartar på sin hemmascen är det också med fast förankring i den egna traditionen.

Måndagens premiär av "Metallflickan" är den första i det egna teaterhuset på över två år.

Borta lärorikt men hemma underbart, skulle man kunna sammanfatta Sophia Artins korta redogörelse för tiden i exil. Även om hon redan visste att en teaters identitet ofta förknippas med själva huset, hemmascenen, har hon blivit ännu mer medveten om det nu.

Vem minns till exempel att Dramatens uppmärksammade "Måsen"-uppsättning, först med men snart utan Mikael Persbrandt, gjordes i samarbete med Galeasen?

"Den bergtagna", i samarbete med Strindbergs intima teater, kvalade in på Teaterbiennalen 2009. Ändå känns det litet som om Teater Galeasen varit försvunnen under renoveringen, liksom de två ljusborden som bidat sin tid i ett gammalt fårstall på Väddö i stället för i en dyr lagerlokal.

Nu är teaterns medarbetare och snart även alla inventarier tillbaka i det gamla huset på Skeppsholmen som äntligen fått en välbehövlig men varsam ansiktslyftning. Foajén är större, el- och vattenledningarna är nydragna men glasverandan är kvar, liksom det intima scenrummet. Publiken sitter nära, även under måndagens skandinaviska premiär av den polska dramatikern Dorota Maslowskas "Metallflickan".

Scenografin stämmer väl överens med Galeasens fassbinderska programförkaring: "att uppsöka det som många inte vill veta av, soporna, staden och döden". I en sliten och sjabbig gammal lägenhet trängs tre generationer kvinnor: mormor i rullstol, mamman och Metallflickan.

Metallflickan googlar på nätet och tar in hela omvärlden utan att själv ha någon riktning i livet. Med storslagen svart humor beskriver hon, i sina repliker, den absurda verklighet hon har runtomkring sig.

I det dyra nybyggda flervåningshuset till exempel ser hon människor som får "ägna de kommande 40 åren åt att betala av lånen och då och då titta in för en tupplur, tvätta röven och så tillbaka till jobbet igen".

Den blott 27-åriga Dorota Maslowska fick titeln underbarn när hon romandebuterade 19 år gammal.

Sitt hemland har hon liknat vid "en ful flicka i puberteten" och i Polen är Dorota Maslowska både uppburen och omstridd berättar Natalie Ringler som har polska föräldrar och som talar språket.