Lundberg tillbaka på nollpunkten

En restskatt tvingade ner Kristian Lundberg på knä. Den nyss Augustnominerade poeten var plötsligt tillbaka där han började, som timanställd i Malmö hamn. Till slut skrev han "Yarden" som gav honom årets Ivar Lo-pris.

Dit? På tisdag delas Ivar Lo-Johansson personliga pris ut till en autodidakt författare, en prisad poet utan gymnasieexamen och utan poäng från universitetet. Ett halvår har gått sedan Kristian Lundbergs självbiografiska och prosalyriska berättelse "Yarden" publicerades, och sedan han blev författare på heltid igen.

Det "dit" som han talar om framstår under läsningen inte bara som den fysiska hamnen, som ett miniatyr-USA vars invånare har flera jobb men ändå knappt klarar att försörja sig. Kristian Lundbergs ofrivilliga wallraff rymmer också fragment från uppväxten med en psykiskt sjuk mamma, ensamstående med fem barn. Lundberg sålde hasch på högstadiet men blev ändå författare.

Något år tidigare hade Kristian Lundberg, även deckarförfattare, sågat en bok av Britt-Marie Mattsson i en översiktsartikel om säsongens kriminallitteratur. Problemet var att boken aldrig blivit utgiven; han hade aldrig läst den. Men fadäsen var inte grunden till hans ekonomiska problem, säger han nu. Värre var att en annan tidning, Expressen, bytte kulturredaktör och därmed skribenter, men allra värst var en saftig restskatt.

Det kan tyckas märkligt att en hyfsat framgångsrik författare i ekonomisk kris nästan omedelbart söker sig till låglönejobb på ett bemanningsföretag, till det som utförs från dag till dag och utan någon trygghet. Varför inte handledare på skrivarkurser, eller något annat?

Yarden är en inhägnad hårt övervakad parkeringsplats för kanske tusen nytillverkade bilar i Malmö hamn. Som timanställd på bemanningsföretaget kördes Kristian Lundberg runt i minibuss för att sedan flytta vissa bilar som skulle lastas för vidare transport, eller annan behandling.

När uppdraget var utfört fick han stå och vänta, kanske en halvtimme, på att bli upplockad av arbetsledaren igen.

I boken fångar han meningslösheten och rättslösheten. Ljusglimtarna finns i den omtänksamhet som arbetarna ändå visar varandra, ibland.

Yarden framstår ändå som en bättre arbetsplats än godsspeditionsfirman där arbetet är fysiskt tungt och solidariteten noll. Under en period hade Kristian Lundberg, liksom många av de andra, tre jobb parallellt.