Sundströms Dunder i politisk pjäs

När Stefan Sundström fick frågan om att ställa sina låtkaraktärer på teaterscenen kändes det som en naturlig utveckling. På fredag har "Ön" urpremiär på Stockholms stadsteater.

Den som är förtrogen med Stefan Sundströms musik känner igen sig, åtminstone delvis. I hans och Andreas Boonstras gemensamma pjäs "Ön" spelar Gerhard Hoberstorfer Johnny Dunder, rockstjärna och Sundströms alter ego i det rollgalleri han under många år använt i sina låtar.

Om Stefan Sundström är uppriktigt road över hur Dunder gestaltas på scenen (långt hår och hårband, inte fullt lika bedagad som han föreslog själv) var han desto mer orolig över att få se sin Marguerite.

Men här finns också andra figurer. Pjäsen är till största delen skriven av regissören Andreas Boonstra, framhåller Stefan Sundström. Den rymmer förvisso karikatyrer av de båda skribenternas alter egon, Odysseus och Johnny Dunder men är framför allt deras berättelse om den politiska utvecklingen i Sverige, från Palmemordet fram till i dag.

I slutet av 80-talet hade den blivande rockpoeten Stefan Sundström, nybliven pappa och fylld av längtan efter det lugna livet, flyttat ut till Färingsö i Mälaren.

Där bodde redan den nio år yngre Andreas Boonstra, glad över att varje dag fly främlingsfientligheten, nyliberalismen och det brinnande folkhemshatet på samma ö, för att i stället ta sig in till vidsyntheten på Södra Latins teaterlinje.

På bussen lyssnade han ibland till Sundströms lovprisningar och tänkte tyst, "du kommer att upptäcka saker du inte vet om den här ön", vilket också blev fallet.