Tone Schunnesson delar ut en brutal käftsmäll
Dagarna, dagarna, dagarna
Författare: Tone Schunnesson
Förlag: Norstedts
Egentligen måste jag erkänna det direkt: Jag tyckte aldrig särskilt mycket om Tone Schunnesson debutroman ”Tripprapporter”. Ja, jag vet att den var nominerad till Borås Tidnings debutantpris, men den knarktrippen fäste aldrig hos mig. Det var för mycket mörker och inte tillräckligt väl gestaltat för att jag skulle kunna förstå.
Men fasen. Vilken brutal käftsmäll rakt in i kroppen ”Dagarna, dagarna, dagarna” är! Det är en känslomässig våldsspiral som spårar ur och sedan spårar ur ännu mer tills slutet kommer, som är genialt gestaltat och det enda möjliga. ”Dagarna, dagarna, dagarna” är allt det groteska med vår samtid formulerat som en vidrig kaskadspya och jag kan inte slita mig från sidorna för Tone Schunnessons språk, gestaltning och furiösa berättartempo vägrar låta mig slippa undan.
Huvudpersonen i ”Dagarna, dagarna, dagarna” heter Bibbs. Hon ska precis fylla 39 när pojkvännen och sambon Baby gör slut och vill kasta ut Bibbs från den gemensamma lägenheten i Stockholm. Problemet är att Bibbs varken har pengar eller någonstans att ta vägen, för det var längesedan hennes fräcka kändispersona fick lyxkappor eller genererade pengar i form av lön. Nu måste panka Bibbs snabbt skaffa 100 000 för att kunna köpa ut Baby från lägenhetskontraktet. Men hur då? Bibbs får sälja den vara hon har: sig själv.
””Dagarna, dagarna, dagarna” är en genialt bra roman om en samtid på jakt efter likes,”
Tone Schunnesson fortsätter i ”Dagarna, dagarna, dagarna” sitt utforskande av samtidens kvinnliga roller. Bibbs har blivit känd för att hon är modig och vågar ”säga som det är” i olika media. Men det är ett mod som snarare handlar om att sälja sig själv som produkt och konstruerad berättelse för någon annan att känslomässigt onanera till, än ett verkligt mod. Men Bibbs behöver sina följare och följarna behöver Bibbs. Visst kan man slira lite på sanningen då? För att upprätthålla bilden av sig själv? Så Bibbs ljuger och utnyttjar både vänner och följare för att skrapa ihop de där 100 000 kronorna och när hon fått dem, så fortsätter hon ljuga för att få tillbaks Baby. Det är lögner som bara drar henne djupare ner och längre bort, men hon förmår inte ta sig ur det på något annat sätt.
”Dagarna, dagarna, dagarna” är en genialt bra roman om en samtid på jakt efter likes, där människor är utbytbara som vilken vara som helst och där de känslomässiga kickarna bara är en uppdatering bort. Det är också en roman om skillnaden mellan att ha äckligt mycket pengar och att ha äckligt lite pengar och om hur mycket skamlös förnedring som är möjlig för en människa.
Tone Schunnesson gestaltar visserligen ego-människor i en väldigt liten kändis- och medievärld i Stockholms innersta, men det är människor som många gärna tittar på och använder som känslomässigt pornografisk underhållning. På så sätt blir ”Dagarna, dagarna, dagarna” allmängiltig och en påminnelse om vårt narcissistiska och voyeuristiska samhälle. Svinbra, helt enkelt.
