Petter Birgersson: Brotten hotar näringslivet
Arbetsgivarorganisationen Svenskt näringsliv har låtit tankesmedjan Stiftelsen Tryggare Sverige undersöka svenska företags utsatthet för brott. Flera tusen företag i olika storlekar och branscher har svarat. Slutsatserna i rapporten är bekymmersamma – av flera skäl.
För det första är det många som drabbas, vartannat företag uppger att de utsatts för någon form av brott under det senaste året. Mest handlar det om stölder, inbrott och skadegörelse. Men även hot, rån och våld drabbar många, vart tionde företag rapporterar om det. Cyberbrott och vd-kapningar är annat som många har bitter erfarenhet av. Fastighetsbranschen och handeln är utsatt för mest brott och i södra Sverige är brott mot företag vanligare, liksom i större städer.
En rejäl varningssignal är att många företag inte ens bryr sig om att polisanmäla brott. Fyra av tio företag som utsattes för brott polisanmälde inte. Den vanligaste anledningen är att det anses meningslöst – det kommer inte att leda till någon åtgärd från polisens sida. Missnöjet med polisens förmåga att utreda brott är utbrett, över hälften av de företag som drabbats av brott hyser tvivel om polisens förmåga att utreda brotten.
Den bristande tilltron till polisens förmåga är något som måste lyftas till högsta nivå och dissekeras i minsta detalj. Handlar det om överdrivna förhoppningar om vad som är möjligt, är polisens resurser för knapra eller handlar det om ointresse och inkompetens från polisens sida?
Både brottsutsattheten och misstron mot att rättssamhället har något att sätta emot gör att allt fler företag lägger mer pengar på säkerhetsåtgärder i olika former. Nästan fyra av tio företag uppger att de har vidtagit säkerhetshöjande åtgärder det senaste året, och kostnaderna för det ökar.
De direkta kostnaderna i samband med brotten beräknas till 43 miljarder kronor under ett år, men det leder också till intäktsförluster på grund av oron för att utsättas för brott, ökade försäkringspremier, att man begränsar verksamheten och att man undviker nyinvesteringar.
Den verkliga kostnaden är betydligt högre.
Om riskerna med att driva företag ökar på flera fronter kommer företagsamheten att minska, investeringarna sjunka och svenskarna bli fattigare. Grunden till välståndet är ett fungerande näringsliv. Därför kan få saker vara så angelägna som att bekämpa den brottslighet som drabbar näringsidkare.
I rapporten föreslås dels lokala åtgärder, som att kommuner kartlägger det lokala näringslivets erfarenheter av brottslighet. Lokala åtgärder kan handla om allt från ordningsvakter till upplysta gator och informationsinsatser i skolorna om vem som betalar för stölder och skadegörelse.
En annan åtgärd är att uppmana företagare att faktiskt anmäla brott, så att polisens statistik återspeglar verkligheten bättre och att fler åtgärder kan sättas in. I rapporten föreslås också en näringslivskontakt i varje polisområde, enligt norsk modell. Det kan bidra till bättre förståelse mellan polis och företagare och leda till bättre brottsförebyggande och brottsutredande arbete.
När organiserad kriminalitet ökar påverkar det också brottsligheten riktad mot företag. Liksom att företag används som en del i kriminellas verktygslåda. Allt det skadar näringslivet och företagandet, från flera håll.
Se där en mycket angelägen fråga för näringsminister Ebba Busch (KD) att ta tag i på allvar – för näringsfriheten och Sveriges välstånd.
