Civilt försvar byggs inte bara av pengar (även om det är viktigt)
Efter invasionen av Krim 2014 insåg svenska politiker äntligen att något allvarligt hade hänt i omvärlden, och att Sverige stod naket i de kalla vindarna. Medan Försvarsmakten sedan dess har tilldelats mer och mer medel och nu har en budget på över 120 miljarder (2015 var den cirka 40 miljarder) så har det civila försvaret förblivit eftersatt.
Det är kanske inte så konstigt. Försvarsmaktens uppbyggnad handlar om att rusta en hyggligt sammanhållen sektor. Det civila försvaret, däremot, inbegriper en mängd privata, regionala och kommunala aktörer som nu ska komma i startblocken. Under torsdagen presenterade regeringen en välbehövlig satsning på detta. Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, menar att satsningarna innebär en hård prioritering. 2028 ska totalt 15 miljarder avsättas per år. Dessa miljarder ska innehålla satsningar på stora områden som vatten, livsmedel, energi, kommunikation samt läkemedel, vård och räddningstjänst. Invasionen av Ukraina har visat att kriget slår mot den civila infrastrukturen, och givetvis måste samhället ha någon slags buffert att hantera det. (Häromdagen kunde man exempelvis läsa Patrik Oksanen på den här ledarsidan, om just det möjliga hotet mot våra vattentäkter.)
Vikten av rent vatten är ett gott exempel på svårigheten i uppgiften. Vatten och avlopp är kommunala frågor, och många av åtgärderna hamnar hos en redan pressad kommunsektor. Ett annat exempel är att hålla skyddsrum uppdaterade och upprustade - vilket också ligger på kommunerna. Själva byggandet är dock en statlig uppgift. Förklara logiken i det för en stressad allmänhet! Räddningstjänsten har länge haft att hantera enbart ”vanliga” kriser och inte kriser som kan uppstå i ett gråzons- eller krigsläge, vilket naturligtvis kräver ett skifte i fokus. Bohlin betonade på presskonferensen att pengarna både ska gå till kompetenshöjning och praktiska åtgärder - alltså att faktiskt bygga läkemedelsförråd och möjligheter för regionerna att snabbt kunna slå upp vårdpunkter vid behov. Det är bra - länge har det pratats och diskuterats. Nu måste behoven börja uppfyllas. 15 miljarder måste betraktas som en bottenplatta i sammanhanget.
Men civilförsvaret innehåller en annan aspekt som regeringen inte riktigt kan göra något åt med enbart budgetmedel. Bohlin höll ett numera berömt tal i vintras. Orden ”Det kan bli krig i Sverige” har citerats avigt och rätt. Essensen av talet var dock en helt annan - nämligen att alla som kan, även privatpersoner, måste sätta igång att se över sina resurser, i stort som smått. Den dag leveranskedjorna till Sverige bryts måste allmänheten ha ett eget skydd att ta av. Vare sig stat, kommun eller region kommer att ha resurserna att hjälpa alla, hela tiden.
Vad som krävs är en klarsyn hos befolkningen, och en vilja att själv organisera sig - det kan visa sig viktigare än något annat. Detta måste kommuniceras mycket tydligare från myndighetshåll. Under 90-talet och 00-talet kastade Sverige ovärderlig organisatorisk kunskap överbord för att vi trodde att det aldrig mer skulle bli krig i Europa. Det som borde kastas över ända nu är den naiva inställningen att inget kan hända.
Vi behöver en mental upprustning - inget mindre.
