Dansk dynamit känns till Sverige
Danmarks statsminister Mette Frederiksen stod för en oväntad framgång i det danska valet, där nya socialdemokratiska röster togs både på landsbygden på Jylland och i Köpenhamn. Med mandat från Färöarna och Grönland kan Frederiksen skrapa ihop en skör men dock majoritet på vänster sida i dansk politik. Men partierna är många att förena, med allt från yttersta vänsterns Enhedslisten till socialliberala Radikale Venstre, och Mette Frederiksen gick redan inför valet ut med att hon först och främst söker en mittenregering.
En nyckel i en sådan regering är den tidigare statsministern Lars Lökke Rasmussens nya parti Moderaterne vars hela budskap har varit att söka mittenlösningar. Men även en sådan lösning kräver kreativitet, som att få med högerliberala Venstre som gjorde ett katastrofval när konkurrenterna Moderaterne och Liberal Alliance lockade väljare. Utan Venstre får Frederiksen och Rasmussen pussla med andra partier.
Teoretiskt finns också möjligheten att Radikale Venstre ingår i en regering till höger, utan Mette Frederiksen som statsminister – men det troligaste är att Frederiksen kommer att fortsätta på posten.
Dansk politik har länge lockat till jämförelser med Sverige, inte minst under Dansk Folkepartis framväxt. Dansk Folkeparti som fram till för några år sedan var näst störst i Folketinget klarade sig nu med nöd och näppe över den danska två-procentsspärren. Både företrädare och väljare har sökt sig åt annat håll, bland annat till tidigare Venstrepolitikern Inger Støjbergs Danmarksdemokraterna. Sjunkande valdeltagande tyder dock på att även soffan lockar tidigare missnöjesväljare.
Här finns uppenbara kopplingar till Sverigedemokraternas framgångar i Sverige. Klarar SD av att hålla en borgerlig regering under armarna utan att blöda väljare? Om Jimmie Åkesson lämnar, vad händer då? Kan nystartade partier locka SD-väljare även i Sverige? Och vad händer över tid när andra partier väljer liknande politik i invandrings- och integrationsfrågan?
Socialdemokraterna i Danmark har följts noga av de svenska Socialdemokraterna. Att Mette Frederiksen med sin kombination av utlovad välfärdsstat med höga skatter, stram invandringspolitik och hård integrationspolitik klarar att till och med öka i ett extremt snabbrörligt politiskt danskt landskap, det talar om för Magdalena Andersson att denna linje kan vinna framgång även i Sverige. Just att Mette Frederiksen vinner tillbaka väljare även utanför akademiska led i storstaden, som i ökad utsträckning blivit de svenska Socialdemokraternas nya arena, talar extra för att Andersson kommer att fortsätta driva på sitt parti i den danska riktningen.
Svensk borgerlighet har också att fundera över på vilket sätt den kan hålla ihop framöver, eller om fortsatt splittring i dansk anda är vad som väntar. Fyra procent är högre än två procent, men att danska politiska fenomen kan slå igenom också i Sverige har vi lärt oss förr.
