Sylvia Asklöf Fortell: En bra debatt ska vara som att bita i en chili
Under söndagskvällen begicks det partiledardebatt i SVT. Länge har jag tyckt att formatet dragits med betydande svårigheter - inte minst för att partierna är många och partiledarna (såklart) angelägna att göra sin röst hörd. Helst över alla andra. Ibland tippar det över och blir käbbligt, ibland rent övertänt. Ibland blir debatten mördande förutsägbar, där man vet exakt vem som kommer att tycka vad. Men det händer också att det blir riktigt sakligt och intressant, med en krydda av riktigt hetta och engagemang - precis om en debatt ska vara. Ungefär som att bita i en chili som plötsligt visar sig vara lite starkare än man först trott.
Sådan var söndagens debatt. Den lyckades hålla en rågång mellan det rena tjafset (även om det kom farligt nära några gånger) och sakligheten. Det var rentav lite vilsamt att höra en ekonomisk debatt som rörde sig i det klassiska höger-vänsterfältet. Mitt i en verklighet som många inte längre kan identifiera sig med, finns det trots allt frågor som förblir desamma. Skattefrågan är en sådan. Liksom kärnkraften och energipolitiken, vilka också debatterades.
Men det fanns också frågor där det riktigt hettade till. Ulf Kristersson brann med rätta till ordentligt när han pratade om relativiseringen av antisemitismen i samhället och ”tomatkastande huliganer” i riksdagen. Ebba Busch har också en viktig poäng i att vi ryggar för att diskutera religiösa frågor i Sverige. Det brann också till när debatten om gängkriminalitet dök in på Jimmie Åkessons omskrivna gängkopplade bröllopsgäst. Inte bara för den konkreta frågan, utan för att Johan Pehrson (L) hellre ville diskutera samhällsproblemet än Åkessons bröllop. En fullt begriplig åsikt i en partiledardebatt.
Det blev i sin helhet klargörande, utan käbbel, men med hetta. Visst ska en debatt vara saklig, men det är chilifrukterna som gör anrättningen.
