Carl-Vincent Reimers: Ett sundhetstecken att M tar strid mot vallokal i Folkets Hus
Folkets Hus i Olofström har från ingenstans seglat upp som en riktig stridsfråga. Det var Moderaterna som förra veckan lyfte det olämpliga i att en till arbetarrörelsen närstående rörelse servar kommunen med vallokaler. I stället föreslog man ett byte till Högavångsskolan.
Att Moderaterna lyfter frågan är rätt och riktigt. Folkets Hus är lika lite ”hela folkets hus” som Socialdemokraterna är hela folkets parti, även om Yvonne Andréasson (S) gör sitt bästa för att sopa bort spåren på dagens debattsida. Tvärtom är de historiska och nutida banden till arbetarrörelsen uppenbara.
De många Folkets Hus som möter en besökare i nästan varje svenskt samhälle byggdes av just arbetarrörelsen för att vara en samlingsplats för arbetarklassen. Sveriges första egenbyggda arbetarrörelselokal invigdes den 1 april 1893 i Malmö och fick just namnet Folkets Hus som en direkt översättning från franskans ”Maison du peuple”.
Likt socialdemokratin kom Folkets Hus-rörelsen sedan att sprida sig norrut.
””Ja, vi har den här också”, sade röstmottagaren och sträckte över Vänsterpartiet Kommunisternas valsedel.”Carl-Vincent Reimers
I takt med att socialdemokratin blev den statsbärande kraften i svensk politik kom också Folkets Hus att inlemmas i en allmän, politisk tradition. Att vi därför associerar Folkets Hus mer med ett allmänt svensk kulturarv än enbart med arbetarrörelsen är kanske inte så konstigt.
Det säger också något viktigt om vår demokrati. Socialdemokratins dominans inom svensk politiskt liv har under 1900-talet varit så dominerande att partiet kvävt egentliga demokratin, på bekostnad av fri åsiktsbildning.
Jag minns när en vän till familjen som kom från bruksorten Ljusne i Hälsingland berättade om när hon skulle rösta för första gången på 70-talet. Väl vid vallokalen möttes hon av Socialdemokraternas partifunktionärer på plats som gav henne valsedeln. Efter att hon beklagat sig och sagt att hon ville ha ”alla valsedlar”, steg en röstmottagare in. ”Ja, vi har den här också”, sade röstmottagaren och sträckte över Vänsterpartiet Kommunisternas valsedel.
Sådan var den stolta, svenska Folkdemokratin för inte allt för länge sedan.
I dag skulle ett sådant beteende väcka stor uppståndelse, men konflikten om Folkets Hus i Olofström visar att arbetarrörelsens tentakler finns kvar. Som en slags socialismens fideikommiss fortsätter dess ärvda adelsprivilegier att ge återverkningar även in i vår tid.
Att Moderaterna nu efter hundra år reagerar mot detta är inte något dåligt. Det är ett sundhetstecken på att vi äntligen har vaknat.
