Sylvia Asklöf Fortell: Kristersson tar sats inför andra halvlek
För första gången på flera år följer jag riksdagens öppnande i direktsändning. Nya och gamla ansikten i politiken defilerar finklädda förbi kamerorna i riksdagshuset. Traditionell musik blandas med Kents låt Sverige - Välkommen hit. Det är precis så festligt som det ska vara. Medan många andra rycker på axlarna anser jag att det här är en av de stora högtidsstunderna för vår demokrati. Antalet demokratier i världen krymper, men vi kan transparent följa vår riksdags göranden och låtanden, faktiskt dag för dag. Det är en ynnest.
Regeringen går nu in i andra halvlek av sin mandatperiod. Ulf Kristersson vill mana på sitt lag med orden ”det ljusnar vid horisonten”. Mängden av utredningar ska omsättas i reformer, och mycket har redan gjorts, betonade statsministern. Det är sant. Under hela våren rullades det ut åtgärder varje månad för att försvåra för gängen. Även i de fall där kan finnas ideologiska invändningar mot somliga åtgärder (läs: säkerhetszoner med visiteringsrätt) så inser alla, även Socialdemokraterna, att det är åtgärder som måste till i det läge där Sverige befinner sig i. Ändå kan ingen vara nöjd innan reformerna ger verklig utdelning. Målet att få bukt med brottsligheten måste vara prioriterat ända fram till nästa val.
Bland alla områden som Ulf Kristersson avhandlade i sin regeringsförklaring, gav han ett extra starkt tryck på stycket om det nya Natomedlemskapet. Han talade om vikten av en gemensam säkerhetspolitik och gemensamma insatser ”för att hjälpa Ukraina att vinna kriget”. Där kom talets varmaste och längsta applåd.
”Bland alla områden som Ulf Kristersson avhandlade i sin regeringsförklaring, gav han ett extra starkt tryck på stycket om det nya Natomedlemskapet.”
Det är viktigt att riksdagen fortsätter att vara enig i den frågan. En självklarhet kan tyckas, men så är det inte. Ute i Europa arbetar starka krafter för att sätta stopp för EU:s beslutsamhet i frågan. Därför ska vi aldrig ta det engagemanget för givet.
Utnämningen av Maria Malmer Stenergard som utrikesminister var både förutsägbar och överraskande. Hon har tillhört de förhandstippade, trots att hon kommer in på posten lite från sidan, precis som Billström. Liksom han, har hon också verkat inom migrations- och integrationsområdet. Billström visade att det går utmärkt att uppbära en sådan tung post utan att ha gått den långa vägen via utrikesdepartementet. Ann Linde (S), tidigare utrikesminister, kommenterade däremot i går i Sveriges Radio att posten borde givits till någon mycket tyngre och profilerad person, givet Sveriges nya roll i världen. Nåja, det ligger ju i sakens natur Socialdemokraterna ska kritisera regeringen en dag som denna. Självklart går det att växa på sin post.
Kristerssons viktigaste budskap under tisdagen var alltså att vi kan se ljuset i tunneln. Med tanke på de hundår som Sverige har passerat igenom, läs år 2022 med säkerhetspolitisk limbo och rekord i gängmord, och därefter rekordinflation, vore väl allt annat skräp. Låt oss hoppas på att verkligheten stabiliserar sig en aning. Eller kanske befinner vi oss i lugnet före stormen - det amerikanska presidentvalet. Det är alltså bara att hoppas att det där ljuset inte är ett annalkande tåg.
Men Sverige går nu in i sitt första riksdagsår som fullvärdig medlem i Nato, och som en naturlig del i ett lag. Det känns trots allt som något att hålla sig i när skutan gungar.
