Karin Källström: Låt inte Tiktok-dans ersätta klubbande!
Säg de storartade politiska karriärer som inte har börjat i de lokala frihetsfrågorna. Vilda diskussioner på lokaltidningens debattsidor mellan liberaler och nykterister om öppettiderna på den lokala nattklubben. Svingarna mot kommunens prussiluskor om uteserveringstillstånden på stadens Storgata. Men insändarna, debatterna och engagemanget kan ha varit förgäves.
Ungdomar vill nämligen inte gå ut längre. Jämförelsen mellan dagens hemmasittande unga och deras far- och morföräldrar, som rände oavbrutet till landets logar och dansbanor är minst sagt oroande.
När SVT rapporterar om saken (4/10) förklaras trenden med att de yngre inte dricker lika mycket alkohol, vilket får en direkt påverkan på nattklubbarnas lönsamhet. Många städer, ibland hela landskap, saknar nu nattklubbar. Men denna på många sätt positiva fysiska hälsotrend går hand i hand med en psykisk negativ sådan. Stängda nattklubbar innebär också färre möjligheter till den sortens kollektiv upprymdhet som människor ägnat sig åt i alla tider och kulturer.
Man behöver inte vara överdrivet konspiratorisk för att dra paralleller mellan de senaste tio årens fyrtioprocentiga ökning av antidepressiva läkemedel hos svenskarna och samma periods minskning av extas, värme, nya bekantskaper, sång och skrål.
Kanske är klubbandet en trend som kommer och går. Möjligen kommer en ny generation dansa på ett dansgolv tillsammans med andra i stället för att göra samma dans ensamma hemma i en TikTok-inspelning. Men när pendeln slår tillbaka måste politikerna och tjänstemännen välkomna den – genom att känna större rädsla för vad som händer i ett samhälle där människor inte möts, än rädslan för vad som kan ske om nattklubben stänger klockan tre och inte klockan ett.
