Anders Gustafsson: Lycka till hos kapitalisterna, Stefan Löfven!
Att Stefan Löfven tar steget över till näringslivet och blir lobbyist på PR-byrån Rud Pedersen har fått många inom vänstern och Rörelsen att förfasa sig. Nej inte han, som var så folklig! utropar Aftonbladets ledarsida.
Att förfasa sig över socialdemokrater som gått över till den ”onda sidan” har nästan blivit en egen journalistisk genre. Häromåret författade Jan Guillou en resumé över kända socialdemokrater som gått över till kapitalisterna (Aftonbladet den 2 augusti 2020). Den blev ganska lång.
Göran Persson med sitt gods och sin ordförandepost i Swedbank gick Guillou särskilt hårt åt. Extra tonvikt lade överklassaren Guillou vid att Persson hade den dåliga smaken att nyuppföra en herrgård.
Bättre var det med förre näringsministern Björn Rosengren som efter att nytt sida till näringslivet åtminstone hade den goda smaken att köpa sig en riktig gammal herrgård, tyckte Guillou.
Göran Perssons närmaste man Pär Nuder pensionerade sig från politiken vid 46 års ålder och blev konsult.
Förre närings-, skatte- och utbildningsminister Thomas Östros blev vd för Svenska Bankföreningen och sedan exekutivdirektör för IMF, Internationella valutafonden.
”Inte sällan grundar sig kritiken mot sidbytarna i en grund vänsteranalys”Anders Gustafsson
Göran Perssons förre talskrivare Jan Larsson var en tid kommunikationsdirektör vid Nordea, sedan kommunikationschef på Handelsbanken. I dag vd för Business Sweden, ett konsultföretag som ägs av svenskt näringsliv och den svenska staten gemensamt.
Förre statssekreteraren och biträdande partisekreteraren Stefan Stern har efter politikerkarriären hunnit med att både sitta i ledningen för Investor och vara rådgivare åt Nordstjernan.
Förre statssekreteraren Jens Henriksson är i dag vd för Swedbank – alltså i banken som Göran Persson är ordförande i.
Visst ska man vara vaksam på korruption – därav skälet till karantänsregler – men inte sällan grundar sig kritiken mot sidbytarna i en grund vänsteranalys av näringslivet där kapitalisterna är de onda och de (socialdemokratiska) politikerna är de goda. Det är klass mot klass, fattig mot rik. ”Mot den förödande guldkalven stod kampen med glödande känslor och mod”, som det heter i Arbetets söner.
Men ett näringsliv som går bra det gynnar oss alla. Fabrikörerna, direktörerna, entreprenörerna är inte några samhällsfiender.
När det går bra för näringslivet finns det jobb för Svensson. Att det finns banker som vill låna ut pengar är en bra sak – om man vill köpa en villa, en bostadsrätt eller starta ett företag. Ett allt mer produktivt näringsliv ser till att öka realinkomsterna och ser till att staten får in pengar till välfärden. Den gröna omställningen, som måste till, kommer att ske genom innovationskraften i företagen.
Lobbying framställs ofta som någonting skumt och hysch-hysch. Vad det i själva verket handlar om är att företag – eller för den delen fackföreningar eller miljörörelser – beskriver konsekvenserna av olika politiska förslag ur sina perspektiv. Och av konsulterna med politisk bakgrund vill företagen veta hur de kan framföra sina budskap på bästa sätt, till vem eller var i lagstiftningsmaskineriet man ska kräva förändring.
Och att Göran Persson har byggt sig ett gods är väl bara trevligt.
