Emma Jaenson: Nej, skolan ska inte vara normkritisk
Vad ska unga läsa i gymnasieskolan? Matematik? Naturkunskap? Kanske samhällsvetenskap? Nu har Skolverket också lanserat en ny kurs: Makt, normer och kön, som ska vara en valbar kurs på gymnasieskolor runt om i Sverige från och med nästa år, rapporterar SVT (den 24 juli).
Fokus är att lära elever hur åtskillnad mellan könen skapas och upprätthålls. Eleverna ska utveckla kunskaper om maktordningar och normer om kön.
Anna-Karin Wyndhamn, som är doktor i pedagogiskt arbete och debattör i skolfrågor, påpekar i SVT att det handlar om queerteori, normkritik, intersektionell teori och genusteori: “Idéerna kommer inte att frigöra eleverna, utan snarare fjättra dem vid sitt kön, sin hudfärg”.
Men enligt Skolverkets enhetschef Jonas Vig har skolan ett bredare uppdrag att verka för “jämställdhet, att vara normkritisk”. Han konstaterar också att ”kunskap oavsett vad är berikande” och menar att om man ska ifrågasätta det här ämnet kan man även ifrågasätta en mängd andra ämnen i skolan.
Men varför skulle skolan vara normkritisk? Skolan ska utbilda och bilda, inte vara en ideologisk plantskola. Normkritik, genusteori och intersektionell teori är nämligen inte politiskt neutrala. De är utpräglade vänsterteorier med ytterst tveksam vetenskaplig grund. De försöker inte förutsättningslöst hitta svaret på samhällsfrågor, de har redan en färdig modell.
Att kunskap är berikande oavsett vad är också en sanning med modifikation. Det beror givetvis på vad som lärs ut. Hade exempelvis byråkraterna på Skolverket resonerat på samma sätt om man gav kurser som kritiserade det norm- och genuskritiska tänkandet med utgångspunkt från andra sidan av det ideologiska spektrat?
Ett av de största problemen med de här teorierna är dock att de inte ska ifrågasättas. Eleverna ska lära sig att applicera normkritiken på andra ämnen och överallt i sitt vardagsliv och yrkesliv. Men normkritiken i sig ska sväljas med hull och hår. I Skolverkets förklaring till ämnet står exempelvis att eleven ska lära sig om hur “ojämställda och ojämlika maktförhållanden kan identifieras och utmanas” och om “olika typer av maktordningar samt hur dessa påverkar människors livsval, livsvillkor och handlingsutrymme.” Men var är skrivningarna om att ifrågasätta normkritiken? De här teorierna är som bekant lika kritiserade som de är kontroversiella, eftersom de i botten är ideologiska och har en svajig vetenskaplig grund.
”Hur resonerar de när de plockar in sånt här i utbildningen?”
Men Wyndhamn påpekar också att det inte heller enbart är den här enskilda kursen som är problematisk: “Från 2009 och framåt så har normkritik, intersektionalitet och maktanalys varit de perspektiv som Skolverket har tryckt in i allt stödmaterial, i alla handledningar och dokumentationer som man sedan har kablat ut till skolorna. Det har varit det moraliska rättesnöre som pedagoger ska använda sig av jämt och ständigt”
Hur resonerar Skolverket när de plockar in sånt här i utbildningen? Handlar det enbart att man är blind för den egna politiska övertygelsen? Och vad menar de med att skolan ska vara “normkritisk”? Är Skolverkets syfte att genompolitisera svensk skola?
Men vid en närmare eftertanke är det dock inte alls speciellt konstigt att svensk skola ser ut som det gör i dag – eller för den delen att allt fler unga reagerar mot detta och röstar höger. För vad Skolverket nu lanserar är inte utbildning, det är politisk fostran.
