Emma Jaenson: Ovetenskaplig vidsynthet har ett högt pris
Under onsdagen släppte Socialstyrelsen en ny rapport “Utvecklingen av diagnosen könsdysfori“ i vilken det konstateras att personer med könsdysfori har en mycket hög förekomst av olika psykiatriska diagnoser. Depressioner och andra ångestsjukdomar återfanns bland närmare en tredjedel av alla flickor med könsdysfori mellan 13-17 år. Självmordsförsök, självskadebeteende, adhd och autism var också mycket vanligare än hos den övriga befolkningen.
Mest uppseendeväckande i rapporten är däremot att Socialstyrelsen konstaterar att det är svårt att avgöra om det är just könsdysforin som leder till självmord, eftersom det ofta finns många olika parallella och samtidiga psykiatriska diagnoser i de kartlagda suicidfallen. I rapporten beskrivs att "psykiatriska diagnoser kan vara mer uttalat bidragande faktorer" till självmorden. För män med könsdysfori är det 4,9 gånger högre risk att dö i självmord jämfört med resten av befolkningen. För kvinnor är det 13,7 gånger högre risk.
Sedan 2008 har antalet flickor i åldern 13-17 år som diagnostiserats med könsdysfori ökat med 1 500 procent. Att könskorrigering minskar risken för självmord, har varit det bärande argumentet till att sjukvård, myndigheter och politiker har sanktionerat irreversibla behandlingar av barn och unga vuxna. Detta var också anledningen till att regeringen tidigare la ett lagförslag där personer under 15 år skulle kunna genomgå underlivskirurgi utan föräldrars samtycke. Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) har sagt att ”det kan vara en fråga om liv och död.” Hennes uttalande bottnar i en statlig utredning från 2014 där det står skrivet att ““Det förekommer att unga transsexuella tar sitt eget liv i väntan på operation på grund av det lidande som könsdysforin innebär för dem” (SVT den 9 oktober 2019).
Men med Socialstyrelsens rapport tycks det slås fast att detta saknar vetenskapligt stöd. Man kan fråga sig varför detta inte undersöktes från början? Beslutet att byta kön är oåterkalleligt. I våras berättades i Uppdrag Granskning att Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm hade opererat bort brösten på en flicka så ung som 14 år. Mellan 2013 och 2019 opererade man bort brösten på 134 patienter mellan 14-20 år (SVT den 3 april 2019). I dokumentären framkom att föräldrar ofta inte erbjöds annan vård för sina barn än könskorrigering. En mamma till en tonårsflicka berättade att: “Vi upplever inte att vården erbjuder någonting annat än hormonbehandling och planering för kirurgi. Att operera om vårt barn.”
Överläkare på den norska könsmottagningen för barn vid Rikshospitalet Anne Waehre har kallat vården av flickor med könsdysfori för “experimentell”.Man vet inte vad vården kommer få för konsekvenser för patienterna i framtiden.
I dag lever flera av de som har blivit feldiagnostiserade och ångrar sitt könsbyte i ett otroligt lidande. Men samma typ av okritiskt behandlade förmenta sanningar dyker upp titt som tätt i samhället: de fanns exempelvis även kring de apatiska barnen.
Det kan tyckas självklart, men i framtiden bör vi ha en gedigen vetenskaplig grund innan vi genomför irreversibla medicinska experiment på barn och unga vuxna, oavsett vad röststarka krafter i det politiska etablissemanget säger som saken. Förhastad ovetenskaplig politisk "vidsynthet" kan ha ett högt pris. Detta handlar om att rädda barn.
