Skärmarna är ett gift för barns hjärnor

Nyligen kom Hälsohögskolan vid Jönköpings universitet med en ny studie. Unga som använder mycket skärm mår sämre fysiskt och psykiskt än de som använder mindre skärm. I dag säger Folkhälsomyndighetens rekommendationer att barn under två år inte bör använda skärm alls. Barn upp till 18 år ska max använda skärmen tre timmar om dagen.

Men studien visar samtidigt att 88 procent av 15-17-åringar har mer skärmtid än Folkhälsomyndighetens rekommendationer, samtidigt som de är mer stressade och mår sämre än sina jämnåriga som inte använder skärm i lika stor utsträckning.

En av de mest framstående opinionsbildarna när det kommer till skärmtid och psykisk ohälsa är socialpsykologen Jonathan Haidt. Han påpekar att man kan se en tydlig nedgång i ungas psykiska välmående – med ökad ensamhet, ångest och depressioner och självmordsfrekvens – i samband med att Androidtelefonerna gjorde intåg 2010.

Det värsta med skärmarna är däremot inte nödvändigtvis att unga blir beroende av korta dopaminkickar, får dåligt självförtroende eller tar till sig mängder av desinformation av algoritmer som drar in dem allt djupare i skärmträsket.

Nej, snarare än vad unga gör vid skärmarna (även om det är illa nog) är vad barn och unga förlorar på grund av skärmarna.

Hade unga inte varit stillasittande och isolerade på sina rum framför en påhittad verklighet i timmar, hade den tiden lagts på annat. Kanske umgåtts med familj, syskon och vänner? Eller ägnat sig åt någon sport, fantiserat, lekt, byggt saker, läst eller för den delen bara haft tråkigt? Kort sagt: allt det som är det verkliga livet. I stället läggs denna tid på en virtuell verklighet, där riskerna är långt mycket större än i den verkliga verkligheten.

I genomsnitt använder ungdomar skärmen 6,5 timmar om dagen, utöver den tid de använder den i skolan. Alltså, majoriteten av all ledig tid efter skolan.

Samtidigt som skärmanvändning har kommit upp allt mer på agendan den senaste tiden finns fortfarande en tendens att spela bort oron över ungas skärmanvändning som en slags nutida hysteri och alarmism från vuxenvärlden, likt våldsamma filmer eller TV-spel. Andra menar att det är integritetskränkande att inskränka barns skärmtid.

Det sagt vill sannolikt de flesta föräldrar minska ner skärmtiden för sina barn. Ett mycket positivt initiativ är föreningen Smartphone-fri ungdom Sverige som har tagit inspiration av Haidts rekommendationer. De föreslår inga smarta mobiler före 14 år (man kan köpa vanliga knapptelefoner till sina barn) och inga sociala medier före 16 år. Föräldrar bör också försöka gå ihop i grupper för att gemensamt kommer överens om att inte köpa smarta telefoner till sina barn. Har inte vännerna Snapchat, finns ingen anledning att själv ha det.

De återkommande larmen om skärmars negativa inverkan på barn och unga borde hanteras på samma sätt av föräldrar som om det hade kommit larm om skadliga ämnen i mat. Hade man fortsatt ge sitt barn av maten, men bara lite mindre doser? I dag vet vi inte vad de långsiktiga konsekvenserna blir, och vi bör således agera enligt försiktighetsprincipen.