Alex Voronov: Varför välkomnar Telegram smuts?
Pavel Durov, som greps av fransk polis i lördags, är en ovanlig person. Förutom att vara väldigt rik och ha medborgarskap i flera länder står han bakom den praktiskt taget enda ryska innovationen som efterfrågas världen över: kommunikationstjänsten Telegram.
Det väcker samtidigt frågor. Durovs affärsframgångar har uppenbarligen gjort det omöjligt för honom att leva i Ryssland. Men varför? En produkt av det här slaget kan inte ägas av en person som bor i Ryssland. Helt enkelt för att det är ett giftigt land. Även om polisstaten mot förmodan inte skulle peta i systemet så skulle misstanken ändå undergräva förtroendet för plattformen. Redan efter 2014 och definitivt efter 2022 hade också risken för sanktioner hängt över Durov.
Den som läser Pavel Durovs Wikipediasida, som beskriver hans flykt från Ryssland och lyfter fram hans konflikt med den ryska regimen, bör hålla detta i åtanke. Och jämfört med många andra har han kommit lindrigt undan.
Durov har tjänat sina miljarder som medgrundare och delägare till VKontakte (VK) – en rysk motsvarighet till Facebook. Den var länge den mest populära sociala medieplattformen i Ryssland och i delar av det postsovjetiska området.
Efter flera års turer och dragkamp med de ryska myndigheterna avgick eller avsattes Durov 2014 från chefsposten på VK, sålde sin ägarandel och lämnade Ryssland. I stället utvecklade han plattformen Telegram som etablerades redan 2013 men har sedan dess växt till nästan en miljard användare världen över.
I en konkurrenttrång miljö har Telegram hittat sin nisch genom att kombinera en meddelandetjänst och smartphoneapp med en plattform för praktiskt taget all annan interaktion som är möjlig på nätet, däribland mediekanaler av bloggkaraktär och slutna grupper. Till Telegrams argument hör att tjänsten är avgiftsfri – även om det har införts en betalvariant på senare tid – och att den inte delar användardata med någon för kommersiella ändamål.
Och nog åtnjuter plattformen ett brett förtroende, inte minst under kriget i Ukraina. Aktörer på båda sidor, från president Volodymyr Zelenskyj till ryska militärbloggare, har sina Telegramkanaler.
Men Telegrams val att hålla armlängds avstånd till användarna har också gjort att plattformen dragit till sig diverse skumrask. Med bas i Dubai, där Durov också bor, är Telegram skyddad mot europeisk lagstiftning om innehållsmoderering.
Den utredning inom ramen för vilken Durov kvarhålls utreder enligt franska medier Telegram som en kanal för bedrägerier, droghandel, sexuella övergrepp mot barn och annan organiserad brottslighet. Det har rapporterats i Sverige att svenska gäng är flitiga användare av Telegram, både öppet och dolt.
Av ryska reaktioner framgår också att Telegram är en vanlig kommunikationskanal för Rysslands militär i kriget mot Ukraina. Den franska rättvisan får ha sin gång – Durov är bland annat medborgare i Frankrike. Men oavsett vad den kommer fram till får Durov leva med frågorna.
Hur kan man driva en plattform med nästan en miljard användare utan några inkomster av betydelse? Hur lyckades Durov klara sig undan politisk förföljelse i Ryssland? Och inte minst – varför är det nödvändigt att låta mördare, däribland ryska armén, ha Telegram som sitt verktyg för intern kommunikation och propaganda?
