Vem tar ledarskapet i Europa?
Volodymyr Zelenskyj gick mycket längre än vad protokollet krävde i sin hälsning till Donald Trump. Det var inte bara en formell gratulation till valsegern följt av en förhoppning om fortsatt goda relationer mellan de två länderna. Han twittrade bland annat: ”Jag uppskattar president Trumps engagemang för strategin ’fred genom styrka’ i globala angelägenheter. Det är en princip som kan föra en rättvis fred i Ukraina närmare. Jag är hoppfull om att vi kommer att sätta det i verket tillsammans. Vi ser fram emot en era av ett starkt USA under president Trumps beslutsamma ledning.”
”Fred genom styrka” – ”Peace through strength” är en devis som bland annat Ronald Reagan använt och som Zelenskyj nu önskar att Donald Trump ska bära. Nej, den ukrainske presidenten kan omöjligt tro på särskilt mycket av detta. Trump verkar inte i Reagans tradition. Han har under det fullskaliga kriget aldrig uttryckt något principfast försvar av Ukrainas sak och aldrig fördömt Vladimir Putin utan tvärtom lyft fram sina goda relationer med honom. Trump låg bakom republikanernas halvårsfördröjning av den amerikanska hjälpen till Ukraina, vilket har kostat tusentals ukrainska liv. Han talar aldrig om internationell rätt, om Ukrainas erkända gränser eller om Rysslands krigsbrott. Det finns inga spår av övertygad Ukrainavän i honom.
Men Zelenskyj förstår spelets regler. Han vet att Trump har ett litet barns emotionella mognad och älskar smicker, och att det är en bra startpunkt för att bygga relationer med honom. Steg två för Ukraina är att formulera en väg mot en avslutning av kriget där de ukrainska kraven kan paketeras som överensstämmande med Trumps agenda.
Ukrainas ledning har i själva verket aldrig lagt alla ägg i samma korg utan alltid försökt lobba för sin sak gentemot alla politiska läger i USA. Och man har hela tiden levt med en ny Trump-administration som en möjlighet.
De två sista punkterna i Zelenskyjs segerplan, som han offentliggjorde under oktober, är också utformade för att passa Trump. Punkt fyra handlar om att skydda Ukrainas naturresurser för att säkra deras användning för Ukraina och dess västallierade. Det går väl ihop med Donald Trumps merkantila syn på internationell politik. Punkt fem säger att amerikanska styrkor i Europa kan ersättas med ukrainska soldater efter kriget, vilket passar Trumps tankar om att minska USA:s engagemang i europeiska angelägenheter.
Men hur mycket ukrainarna och andra än anstränger sig för att hålla kvar USA i kriget på Ukrainas sida, så kan den nya ledaren i Vita huset välja annorlunda. Han kan sätta hårt mot hårt gentemot Ryssland för att inte se ut som förlorare. Men han kan lika gärna dra sig undan Ukrainastödet eller till och med försöka tvinga Ukraina till någon sorts vasallstatus gentemot Moskva.
En oroväckande sak i detta manövrerande är Europas tystnad. Ja, enskilda europeiska politiker har talat om vikten av ökat europeiskt ansvar för kontinentens säkerhet och för Ukrainas försvar. Men ingen lägger fram en ny ambitiös agenda och de beska sanningar som följer med den – hur mycket det kommer att kosta och hur det ska betalas.
Det är hög tid nu. Kriget pågår i Europa. Vi européer kan få slut på det. Vi har råd. Vem tar ledarskapet?
