Bo Pellnäs: Vi bör ägna Joe Biden en tanke
Det är nu mer än tre veckor sedan jag började skriva om Joe Bidens situation och vad som då såg ut att vara en gammal man som envist klängde sig fast vid makten. I texten fanns en rad om att han inte hade läst Hjalmar Gullbergs diktrader om ”en belevad man som vet när det är dags att säga tack och gå”.
Så insåg jag plötsligt att det bara var en tidsfråga när han skulle tvingas att göra just detta. Det stod klart redan långt före skottet mot Trump, men bilderna av den lätt skadade med en knuten näve i luften fick en enorm genomslagskraft, inte bara i den trogna supporterskaran utan även hos många som tvivlade på Bidens förmåga att genomföra ytterligare fyra år i Vita huset.
Det politiska livet på hans nivå är obarmhärtigt och mest så i motgångens tider. Kongressmedlemmar och senatorer började uppmana honom att avgå, offentligt var det först bara några få, sedan allt fler. Ett förlorat presidentval kunde medföra att många av dem löpte risken att röstas bort i kommande delstatsval och sparkas ut i kylan.
Själva maktens innehav förändrar innehavaren och var en faktor som styrde Bidens agerande. Alla årens erfarenheter och hotet om Trumps återvändo som president kanske stärkte hans tro att han själv var den ende som kunde förhindra katastrofen.
Men nu återstod för Joe Biden bara att uppföra sig väl, säga tack och gå.
I min ålder är det lätt att känna sympati för honom. Med åldern ökar trycket att veta sin plats och stiga åt sidan, men förlusten av sin första hustru och en dotter i en bilolycka och sedan sonen Beaus död i cancer formade sannolikt Biden till en man som vet att man aldrig får vika, underkasta sig eller visa någon uppgivenhet.
”Han vek sig för det oundvikliga och det är inte riktigt detsamma som att förlora.”Bo Pellnäs
Därför tror jag att han också är något handikappad i detta livets presidentval där vi alla oombedda deltar. Där motståndaren är hårdare än Trump och alla senatorer, alltid närvarande, först inte så tydlig, men med skarpare konturer i höstljus. Efterhand ökar också allt det som lägger ved på brasan för vänliga hycklare som säger ”du ser ung ut” och menar ”du är mest en gammal kvarleva”.
Man glömmer namn, överlever canceroperationen, klarar inte längre av att gå i risig terräng men vägrar på det stora hela att uppföra sig som det förväntas. Ändå vet du, bäst av alla, att till slut finns bara det sista vägskälet. Där vi tvingas besluta om vi ska uppföra oss väl eller ”som barbarer böja oss i skäck och vanvett inför hårda öden.”
När Joe Biden kommer därhän tror jag att han är högst sannolikt en man som vet hur man beter sig, utan att ha läst vare sig Gullbergs eller Frödings dikter.
Om Donald Trump, jag själv eller alla ni andra också håller måttet vet vi när stunden kommer. Till dess bör vi ägna Biden en tanke. Han vek sig för det oundvikliga och det är inte riktigt detsamma som att förlora.
