Emma Jaenson: Ynkligt att ge efter för våldsverkarna
I början av juli presenterade regeringen en ny utredning om demonstrationsrätten och mötesfriheten: “Allmänna sammankomster och Sveriges säkerhet”. Utredaren Mattias Larsson la då fram en rad olika alternativ till förändringar i lagstiftningen. Den viktigaste nyordningen var att Polisen ska ha rätt att inskränka demonstrationsrätten med hänvisning till “rikets säkerhet”.
Utredningen kommer som bekant efter koranbränningarna förra året och efter att det hade hängts upp en docka av Turkiets president Erdoğan i en lyktstolpe.
Förslagen innebär bland annat att Polisen på förhand ska kunna godkänna vad som får framföras i ett demonstrationståg. Exempelvis ska Polismyndigheten kunna neka att koraner bränns, eftersom det skulle kunna leda till potentiella hot mot rikets säkerhet.
För det är ingen tvekan om att de nya regleringarna inte sker i ett vakuum. Och i praktiken är den här typen av förslag inget annat än att ge efter för våldsamma och kränkta individer som vill tysta andra.
Att myndigheter som Polisen i det nya förslaget ska kunna förhandscensurera innehåll i demonstrationer är dessutom långt ifrån tidigare praxis. I praktiken innebär det att man frångår skyddet av alla medborgares rätt till fri åsiktsbildning och yttrandefrihet: i stället har Polisen rätt att inskränka den på förhand. Detta innebär att myndigheter – om förslagen blir till lag – kommer att sätta gränsen för yttrandefriheten. Det är minst sagt en nyordning som heter duga.
Dessutom kommer det inte att behövas någon motivering för att neka en demonstration. Eftersom det handlar om rikets säkerhet, kommer Säpo och Utrikesdepartementet vara inblandade i bedömningen och ha möjlighet att lämna in upplysningar. Och när det kommer till underrättelseverksamhet handlar det ofta om säkerhetsklassat material. Blir din demonstrationsrätt inskränkt av Polisen har du således kanske inte ens möjlighet att få reda på varför. Och yttrandefriheten inskränks på oklara grunder.
Förslaget riskerar dessutom att leda till godtycklighet och att lagen utnyttjas av främmande makt. Säpo har påpekat just detta: Att förslagen kan bli “hotdrivande i sig genom att det sporrar illvilliga aktörer att försöka påverka Sverige”(SOU 2024:52). För skulle verkligen hot från utlandet minska om man inför den här lagen? Skulle det inte i praktiken kunna bli precis tvärtom: att länder som exempelvis Iran och Ryssland använder hot för att stoppa regimkritik?
”För ju mer kontroversiellt ämne, desto mer risk för hot, och desto mer inskränkt demonstrationsrätt.”
Förslaget leder givetvis också till att människor kommer fråga sig vad som är tillåtet att demonstrera emot, en slags förhandscensur. Således kanske vissa demonstrationer helt uteblir, eftersom de anses vara för kontroversiella. Får man exempelvis över huvud taget demonstrera mot islam? Är det okej att bränna en bibel? Och om man vill demonstrera för Israel eller Palestina?
För ju mer kontroversiellt ämne, desto mer risk för hot, och desto mer inskränkt demonstrationsrätt. Men vi behöver inte demonstrationsfrihet för att demonstrera mot dåligt väder. Den är till för att människor ska få uttrycka oppositionella och obekväma åsikter.
Genom utredningens förslag ställer man sig på våldsverkarnas sida. Man tillåter de som vill inskränka vår yttrandefrihet och demonstrationsfrihet att sätta gränserna för vad vi får uttrycka. Det kanske är enklare så, men det är ynkligt.
