Harry Martinsons paradis
Ett av barnen som gick där var den blivande författaren Harry Martinson. För många är Alltidhult känd genom hans vackra vårdikt Längtan till Alltidhult.
Vårdikt mitt i vintern
Harry Martinson skrev Längtan till Alltidhult till Högre Folkskolans Jul 1947.
Att han skrev en vårdikt mitt i vintern, det var alls inget konstigt, menar Martinsonsällskapets ordförande Ingegerd Bodner-Granberg.
- På sommaren upplevde han, på vintern skrev han om det han hade upplevt. Han skrev inte direkt, utan ur minnet. Och i hans minne var Alltidhult en drömbild för våren.
Harry Martinson har i Nässlorna blomma och Vägen ut skildrat de svåra åren som sockenbarn.
Han var bara sex år när han och syskonen togs om hand av socknen och placerades ut i olika fosterhem. Till en gård i Alltidhult kom han några år senare.
- Bilden av hur det såg ut i Alltidhult var något som satt i hela livet. För Harry var paradiset den blekingska sommaren i Alltidhult. Han tyckte att platsen var gudabenådat vacker, säger Ingegerd Bodner-Granberg.
När Harry Martinson gick i Alltidhults skola fanns det många barn i trakten. Skolan var en av de första i Jämshögs församling. Efter nästan hundra år, 1943, stängdes den på grund av för få skolpliktiga barn. Nyligen ansökte Alltidhults Intresseförening om att få skolan märkt som kulturbyggnad.
Aalteholdt
Byn har inte alltid stavat sitt namn Alltidhult. På 1600-talet skrevs det Aalteholdt och namnet syftade på de som bodde vid sjön Altsjö, som var det gamla namnet för Halen. Först på 1700-talet började byanamnet att stavas Alltidhult.